Aftonbladet – 13 november 1850, sida 2

AN dara till det minsta möjliga belopp. För andelsbanker böra dessa löpande räkningar utgöra den vigtigaste grenen af rörelsen. Afvenså böra dessa banker vara i förbindelse med riksbanken och privatbankerne och för de sednare skulle de vara de mest limpliga iovexliogskommissionärer för dessas sedlar, hvarigenom äfven tillfälle gåfves ati genom vexelköp såväl vid privatbankernas som vid handelshankernas kontor, uppgöra liqvider emellan personer i olika trakter af landat. Nu kunna alla dylika liqvider endast ske genom penuninge-afsändningar med posten, och! hvarpåj postverket genom poströfverier årligen förlorar emellan 8 och 9000 rår banko). Genom en förhöjd rekommeada tionsafgift för afsända penningar skulle äfven postverket kunna bidraga till inrikes: vexlarnes allmänza bruk, och äfven sjelf direkte gagna rörelsen genom in örandet af money-orders. Dessa money-orders äro, som troligtvis de flesta af våra läsare veta, vexlar, som en afsindare af penningar på hvarje postkontor i Egland erhåller, och hvilken vexel är utstäld till hvilket som helst af Storbritanniens postkontor. Dessa vexlar få ej öfversiiga ö sterliog. Om daotta sätt här i Sverige infördes och man antogs såsom maximisumrmsa 33 !, rår banko för en dylik vexel, så skulle omsättningaa ef mindre summor, der äfven skillirgar och rundstycken ingå, betydligt underlittos. Då men tager i betraktande ait ärligen i bref afgå ifrår Stockholms postkontor över trettio millioaer rår banzo), så inses lärt hvilken nytta ett dylikt rmoAsy-order-system skulle för laudet medföra. Postver :et ösade härigenom sin inkomst; och landets röselsexapital skulle likaledes ökas gerom denna iifilaare: Omsättning af penningen, utan att darför ortivatbankssediar eller dylikt mynt behöfdo ttlverk:s ) När vi i texten kommit att omnämna postverket, må vi här få yttra vår förboppning om postportots nedsättsing, esmt att det mitta Bbifra lika öfver hela riket. ) Sa Ridderstepet och Adelos prot. för 1847—28 års riksdag, III B. pag. 386. STORBRITANNIEN. Från Goda Hoppsudden omtalaz3 förfärliga stormar, som raset innevarande höst; hela kusten var öfvertickt med vrak och förloradt gods. TYSKLAND. Ett tyskt biad yttrar sig rörande ryske kejsarens åsigier om den preus-iska politiken som följer: Enligt tillförlitliga underrättelser från Warsehau finnes ej mera något tvifvel om, att kejsaren af Ryssland uttalat sig lika bestämdt mot Preussen i de turhessiska avgelägenheterna, som i den Slesvigholsteinka fbågan. Han beskyler Preussen för att genom sia poli ix hafva uppmuntrat det revolutionära partiet såväl i Kurhessen som i S!esvigholstcin, och hen anser sig i den monarkiska principens intresse förpligtad att, såframt det preussiska kabinettet fortfar alt göra gemensam sak med revolutionen, uppträda mot Preussen med väpnad makt. Vid detta tilllälle följo ord, som bicit den mest upphetsade passion kunde ingifva. Sålunda berättas det att kejsaren yttrai till grefve Bran denburg, att den preussissa minis cren, genom den f:ån densamma utgångrza äggelse för den revolutionära andan i Tyskland, gjorde sig skyldig till högförräderi, emedan dess uppförende endast kunde leda till den suveräna monarkiens fall, eller den regerande suveränens afsältning. Detta ordsgrannot återgifna yitrande är föremål för ho:kretsens uppmärksamhet i Warschau. Det ministeriella preussiska bladet )Deutsche Reforro,, för den 2 dennes innehåller följande skildring af det preussiska kabinettets närverande kritiska ställning: Vi anse för en pligt att gå den spinda allmänna väntan till möte med nigra antydningar Om utgirgen af kronans i dog hållna rådplägning, en sf de vigtigaste som på lång tid ägt rum. Svårligen har väl Novemberministeren sjelf, under de svåraste dagar den haft att genomgå under sin tvååriga verksamhet, så tuvgt kännt vigten af sitt ansvarsfulla värf; ty det gällde i dag huruvida Preussen, med anledning af en strid, som nu nästan kan anses oundviklig på ett ställe uti de: tyska fåderneslandet, skulle genast träffa förberedelser till ett allmänt europeiskt krig. Att Preussen icke overksomt kan åse Kur hessens besättarnde af böjerska trupper, har flera gånger blifvit högt uttalait, och om det också icke blifvit uttaladt, var det dock alltför uppenbart. Men skulle man efter den förhoppningsfulia utgången af de pyss slutade förhandlingarna cm den allmäna tiska frågan, 1 den möjligen förestående kurhessiska striden öfverbufvud ännu se hela betydelsen af denna tyska fråga? Eller var det tillåtet, att väl göra Preussens rätt och omedelbara intresse gällande i Kurhessen, och likväl vid samma tid i det hela bevara de fredliga förhoppningar som blifvit grundlagde genom makternes ömsesidiga tillmötesgående vid de sednaste konferenserna? Dessa voro de frågor som togo vår styrelses uppmärksamhet i anspråk, och vid hvilkas besvarande ministerens menirg var delad. Ingen uti kronans råd kunde vara af den åsigt, att Preussen icke genast borde börja sina spersationer i Kurhessen; dessutom inlopp ännu under rådets öfverläggningar den underrättelsen, att general Tietgens truppafdelning redan ryckt in i Kurhessen och att Kassel i afton skulle blifva besatt af preussiska trupper. Vid samma tid medförde andra underrättelser den försäkran, att d2 böjerska trupperna skulle sielfve undvika all sammandrabbning.