Aftonbladet – 13 november 1850, sida 2

af ban: ord beröfvat honom allt mod. Bedjande och med hopknäppta händer framträdde ban till Baasen och bad med tårfulla ögon: O, Gansendonck, haf medlidande med mig och Lisal Det blir eljest min död, var öfvertygad derom! Vid minnet af min far besvär jag er, öppna edra ögon, gif mig er dotter till bustru, iopan hennes goda namn är helt och hållet förstördt. Jag vill göra henne lycklig, älska henne, sörja och arbeta för henne såsom en staff. Jeg skall ära er, lyda er, älska er såsom en son ceh tjena er såsom en dräng. Då Baasen såg att Karl ödmjukade sig för hynom, kände han något medlidande och svarade: Karl, jag vill ej söga, att du ej är en god yngling, och att min Lisa ej skulle fått en god man i dig. O, Baas, för Guds skulil bad ynglingen, i det ban full af hopp blickade honom i ögonen; förbarma er öfver mig, gif mig Lisa till hustru; j:g vill med barnslig undergifvenhet uppfylla edra tystaste önskningar, sälja bryggeriet, bo på en hberregård, försaka bondeståndet, ändra mitt lefnadssött. Det ken inte mera ske, kära Karl; det är för sent. Och när ni nu bestämdi vet, att det blir min död? oMDet skulle vakiigen göra mig ondt; men jag kan inte tvinga dig ait leivax xO, Gansendouck) ropade ynglingen, i det han föll på knä och utsträckte armarne; pgil mig hopp, mörda mig ej! Men har du då förlorat förståndet, Kearl? sode Baasen och upplyftade honom. Jag kan ju inte göra mer. Betänk likväl huru sakerna stå. I morgon spisa vi på jagtslottet bos ba ronen. Han gifver en fest till Lisas ära.n Hon! hon! Min Lisa? På jagtslottet hos baronen? O, ni förstör för alltid, ohjelpligt