Aftonbladet – 12 november 1850, sida 1

pet, så länge Preussen fortfar att vägra erkänna förbundsdagens behörighet, icke anser sig behöfva åtlyda befallningen. Emellertid lärer Iståthållarskapet ej heller kunna påräkna någon verklig hjelp af Preussen, så att det är i en förtviflad belägenhet. Den skrifvelse som preussiske minitern Radowitz den 23 Oktober twllsändt ståthållarskapet innehåller, efter en hop förklaringar om Preussens och förbundets förhållanden till hertigdömet Holstein, den bestämda önskan 1) att ståtbållarskapet må afhålla sig från alla anfallsföretag och 2) förklara sig villigt att emottaga en vapenhvila. Som äfven deri säges, att så snart den afsände general v. Hahn fått denna önskan bifallen, han skulle begifva sig till danska högqvarteret för att meddela sig med danska öfverbefälbafvarer, men generalen har redan återrest till Berlin öfver Hamburg, utan att resa till Sleswig, kan man med temlig vissbet äfven antaga alt ännu intet fredligt slut på striden kan emotses. Sedan likväl nu hoppet om Sleswigs före ning med Holstein svikit, återvända många privata personer af de utvandrade tysksianade sleswigare till sina hemorter; och i Husum skall andan hos folket nu vara mycket förändrad till förmån för Danmark. FRANKRIKE. En sor mängd italienska och tyska flyktingar hafva erhållit befallning att lemna Paris och begifva sig till andra städer, t. ex. företrädesvis Tours. Det nämndes i sednast meddelad2 telegrafdepesch, att lagstiftande församlingens prorogationsutskott hade ett sammanträde den 30 sistl. Ok:!ober i anledoing af den Neumayerska saken, hvarvid intet beslut fattsdes. Debatten skall I:kväl hafva varit liflig nog. U-skotwuet hade uppmanat Inrikesoch Krigsministrarne att der infinna sig, för att afgifva förklaringar om hvad som passerat. Endast inrikesministern Baroche infann sig, förklarande att han vore i bättre tillfälle att svara än krigsministern Schramm, hvilken örst nyligen hade tillträdt sin post. I öfrigt åberopade Inrikesministern republikens presidents rättighet att förflytta öfverordnade officerare, en rättighet, som utskottet icke heller ville göra honom stridig. På fråga om icke personliga afsigter varit med i spelet, svarade inrikesminis ern undvikande, tilläggande såsom vanligt d2 högtidligaste försäkringar, att hvarken han el!er hans embetsbröder, så länge de voro ministrar, skulle tillåta att men öfverskrede de konstitutionella gränserna. General Lamoricitre genmälte då, att i det osannolika fall, att man försökte en statskupp, skulle ministrarnes afgång från styrelsen föga gagna lan-! det, sedan armöen redan blifvit desorganiserad. Dessutom gjorde han inrikesministern något förlägen genom fråga, huruvida undersökningar blifvit anstäl.da angående de inkonstitutione la ropen under revyn vid Satory, hvartill Baroche måste svara nekande. Man började nu äfven väcka fråga om siöllskapet Dix Decembre och åtskilliga berättelser afgåfvos om dess föregifna planer. Efter en ganska liflig diskussion beslöts, att man skulle utnämna ett utskott af 6 ledamöter för att redigera ett betänkande, i hvilket det skulle mer eller mindre bestämdt antydas, att ministerns tystnad syntes bekräfta de ogynnsamma slutsatser, som man måste draga afgeneral Neumayers transport, eburu man likväl icke fann anledning att före den utsatta tiden sammankalia nationalförsamlingen, dels på grund af ministerns förklaring, att regeringens ifrågavarande steg var en isolerad hindiing, och af de försäkringar han gifvit angående upprätthållande af den lagliga ordningen och angående aktning för mnationalförsamlingen och de konstitutionella institutionerna, dels i betraktand3 af armåeens förträffliga hållning och nationalförsamlingens snart förestående sammankomst. Af de politiska notabiliteterna har Berryer icke deltazit i prorogationsutskottets sammanträde den 31 Oktober, Mole har visat sig temligen ogynnsamt stämd mot Elyse och Odillon Barrot har anfallit regeringen ganska skarpt. Louis Bonaparte har endast blifvit försvarad ef Leon Faucher, Peupin och Heckereen. General Changarnaier har visat sig mycket moderat och förklarat sig beredvillig att söka öfvertala general Neumayer att emottaga sitt nya kommando. Inom tidningspressen anfalles presidenten häftigt af de konservativa bladen, isyanerhet laf Ordre och Journal d-s Dedats; den egentliga oppositionspressen visar sig temligen likgiltig för hela saken. På börsen var man åter lugnad och statspapperen fasta. TETRIS AA ONANI CF SYNEOSIDeKT Å mfMS — oo mM mqAm 4 0 em FoP RAT