Aftonbladet – 11 november 1850, sida 3

Då Baasen såg,att hans dotter icke svarade bannade han henne förtretad: Nå! hvad skall det här bli af med det dumma bondspelet! Lisa, hvarför sitter du der som en annan Sara låt bli. migle . Svara då raskt! Lisa steg upp och sade på flamlåedska med kall, höllig ton: Herr von Bruinkasteel förtörnas ej om kanhända något annat gjorde mig firströdd. Det pi haft den godheten att säga mig, har varit mig ganska angenämt, och om ni visar 0s:s den äran att åter besöka vårt hus, så skall ni alltid vara 033 välkommen., Det är rätt! det är rätt! ropade Baasen, i det han slog ihop händerna. Ack! berr von Bruinkasteel, det ären perla bland flickor. Ni känner henne ännu icke; Hon kan sjunga som en näktergal. ... Vill ni inte sätta er igen? Jag skall hemta upp en ny flaska.n Nej, vi måste bor!; vi förspilla hela dagen! Haf tack för ert vänliga emottagsnde.n Jag följer med ett stycke, om herrarne tillåta det, sade Baasen. Der vid landsvägen bar jag en liten skog, i hvilken jag ville se mig omkring hte. Husbondens öga gör hästen fet, säger ordspråket., De unga herrarne förklarade samtligen, att herr von Gansendoncks sällskap skulle vara denr ett stort nöje. Under en mängd artigheter lemnade de med honom huset. Drängen fölide sin herre, Så snart de unga tu voro ai!ena, sade Lisa i vänlig ton: Karl, du skall inte bli bedröfvad, om min far är tvär emot dig; du vet ja att ban inte menar det så illa.n Ynglingen skakade på hufvudet och svarade: Det är inte det som smärtar mig, Lisa.n Hvad då? frågade flickan förundrad.