Aftonbladet – 11 november 1850, sida 3

för tankar; men vare dermed buru som helst: Då det bedröfvar dig skall det icke mera ske När hädanefter några herrar komma, skall jag stiga upp och gå i ett annat rum., Nej, nej, Lisa, så menar jag inte, sade Karl halft flat öfver verkan af sina ord. ,Var ertig och vänlig mot alla, som sig bör, äfven mot de herrar, som nyss voro här. Du har inte förstått mig rätt, käraste. Uppför dig som förut, men betänk att vissa saker smärta mig; glöm i sådana fall icke att din fader understundom bedrar sig, och låt din egen värdighet säga hvad du bör göra. Jag känner ditt rena hjerta. Lisa, det är mig likgiltigt hvem som kommer hit, men jag önskar, att man skall bemöta dig aktningsfullt: den ringaste glömska, redan blotta skenet af ringaktning för dig, sårar mig på det djupaste. Men Karl, du har hört, att herr Adolf och hans vänner ännu ofta skola komma hit. Jag måste dock tala med dem, om jag stannar i rummet. Skall det då hvar gång bedröfva dig och göra dig ondt? Karl rodnade och förebrådde sig innerligen de anmärkningar ban tillåtit sig, i det han på samma gång beundrade hennes hjertas naturtiga godhet. Fattande hennes hand svarade han med ett vänligt leende: Lisa, jag är bra dårsktig. Vill du upp fytla en bön ? ,Ja visst, Karllo Ja, men på fullt allvar, uppriktigt. Förlåt mina griller. Det skulle i sanning bedröfva mig nu, om du ändrade ditt uppförande. Hvarför skulle jag också begära det, då din far är berre här och skulle tvinga dig att göra efter bangs viljan Nu är du förståndig, Karl! svarade flickan. Jag miste dock vara vänlig, icke sant? Min