Aftonbladet – 11 november 1850, sida 2

Nu först tycktes jungfrun uppvakna ur sina drömmar. Darrand2 drog bon undan sin hand, sköt tillbaka sin stol och kastade en sorgsen och frågande blick på sin fader. Men denne såg, likosom utom sig af glädje, förebrående på henne och nickada åt benne att blifva sittande. Lisas uppförande öfverraskade Victor och ban borlvände ansigtet för att dölja sin förlägenhet. Nu bomärkte han att drängen i kakelugnsvrån stigit upp och med en hotande lick och starpt leende stirrade honom i ögonen. Förargad vände han sig till Baasen och frågade: Hvad har den der lymmeln att säga här, efter han vågar se på mig så oförskämdt och grina åt mig? Har något att säga? skrek Baasen; det skall ni straxt få sel Kobel HHvad skall jag göra, Baas? Har du varit ohöflig mot herr van Bruinkasteel? Vågar du att grina åt honom, lumpne mask ?p t Jag grinar som en hund, den man strukit om nosen med senap; jag har bränt upp handen på mig, Bias.n Tvi, bondefot och berresko passa icke ibop. Pecka dig ut i köket! Ja, Baas! Drängen lemnade rummet med långsamma steg och tog tafatt af sig mössan, som visste han om alls ingenting. Verkan af Victors djerfhet var snart glömd. De unga männen fortforo att vänligt prata på fransyska med Lisa, och Baasen uppmuntrade dem att ofta helsa på honom och hans dotter; de skulle alltid finna en flaska af det bästa vinet. Victors lättsinniga fransyska prat bebagade Lisa och hon gjorde i tysthet den anmärkningen, att ett sådant fint språk dock vore