Aftonbladet – 11 november 1850, sida 2

bladet Globe i spetsen, begynt yttra i anledning f Roms försök att återvinna sitt fordna välde i England, kan anses som första dyningen af den storm, man har att vänta i nästa parlament, emot den katolska propagandan, och förtjenar derföre uppmärksamhet. Man kan äfven betrakta dessa yttranden såsom uttryck af de särskilda partiernas åsigt och af mnationens allmänna tänkesätt i frågan. Globe anmärker att den heliga alliansen och den gode familjfadren Ludvig Filip hade lullat in kontinenten i ett slags mesmerisk sömn, och ändtligen trott tiden vara inne ait qväfva ifven de sista gnistor af politisk och religiös frihet: de som ännu glindrade fram mellan alperna i Schweiz. Hugenotten Guizot, den srekiska schismens bekännare Nesselrode och Metternich — i religiösa ting en lärling af Josef II — understödda af det lutherska Preussen, uppträdde såsom Loyolas kämpar. Det var sedan edsförbundsdagen i Schweiz hade beslu;at att icke längre fördraga den spanska munkens skapelse. Väl bekant med j2suitordens diplomatiska förbindelser och absolutistiska syf:en i naboländerna, dem den icke en gång brydde siz om att dö!ja längre, såg edsförbundsdasen i detta ordenssamfund helt enkelt en utländsk agent, betrodd med uppdraget att mel!tan de schweiziska kantonerna väcka sändring och ett allt mer och mer jäsande split. Schweiz vände med detsamma sina blickar på lord Paloerston, Han åter trädde frimodigt emot Guizot och dennes bundsförvandter, på folkrättens ornerplats, och understöddes med skicklighet if den unge r:r Peel — den nuvarande baronetten — i att slå Rysslands, Pr-ussens, Österikes och Frankrikes agenter, iemte dena bakom dem stående påfliga nuntien, ur fältet. Att ministerialbladet just nu drager fram 1essa händelser, hvilka på ver!dsteatern redan iro så bortskymda af de många efterföljande ch ännu märkvärdigare uppträdena, anses ;misskännligt antyda att kabinettet i Berlin skulle kunna påräkna långt verksanamare bistånd från England än nu, i fall det vore mera ;rotestantiskt; och att England, för att, under ten inbrytande kampen emellan ljuset och nörkret, åga en pålitligt protestantisk en med amvetsfriheten ärligt menande bunudsförvandt, skulle vara färdigt att uppoffra mången annan ördel, åsidosätta många andra syften. Så til! vida kan man i Globes öfver sjelfva den katolska frågan ännu förbehållsamma språk, märka att lord Palmerston ickei den ser blott en strid emellan anglikanerna och ultramontanerna, utan betraktar den från en hela den europeiska poitiken omfattande ståndpunkt. Det är bekants — säger Daily News — satt framlidne m:r Taylor, katolik och ägare ill den katolska kyrkogård vid Weibridge, der Ludvig Fitip bisattes, blef på sin sotsäng öfvertalad att göra sin son arflös och testamentera sin ansenliga förmögenhet, hvilken ger 3000 i årlig renta, till just samma d:r Wiseman, som nu blifvit utnämnd till kardinalarkebiskop i London. Det är derföre icke blott vår religiösa öfvertygelse, som vi hafva alt värna mot den pifliga legaten, utan våra ficor, da engelska fami!jernas egendom, landets oberoende cch den derstädes bosatta befolkningens, Kardinal Wiseman, en af romerska syrkans furstar, är såsom sådan en utländsk vasallfurste; hans samhällsställning och hans pligt binda bonom vid en främmande makts interessen låagt mer än vid Englands, och han nade redan före sin resa till Rom ådagalagt letta, genom sit förbud till katolska presterskapet härstädes, att vidare bedja för drottaing Victoria i kato!ska kyrkorna.n Anglikenska högkyrkan har blifvit allvårsamt uppskrämd genom den påfliga bullan. Der snglikanske biskopen af London, förut en känd Puseist, har besvarat en adress af siit stifts presterskap med den förklaringen att denna bulla innehåller en förnekelse af landets lagliga sfverhet och högkyrkans episkopat, och att hädanefter allt måste undvikas som kan få utseende af en lutning åt den romerska van tron. Mornivg Advertiser anmärker i anl!edning häraf, att ingenting öfverträffar den egna erfarenheten; nu, då det gäller den anglkanska prelatens egen biskopsstol och hans fursttiga inkomster, har hans eminens bekommit en beundransvärd klarsynthet. Puseisternas, Irvingianernas och de öfriga halfkatolikernas plan att manövrera hela bögkyrkan så småningorn i den allena saliggörande romerska kyrkans sköte, har hastigt blifvit öfverkorsad genom den påftiga bullan. Romerska kurian lärer tyckt ,de anglkanska prelaternas sätt att gå tillväga vara alliför långsimt och omständligt; men den har härvid förhastat sig och kan ru räkna på ett helt annat motstånd än den anat. En stor del f den nuvarande ergelska jordaristokratiens gods består af indragen katolsk kyrkojord, som blifvit adiiga ätter förlänad med det uttryckiga vilkoret, alt kämpa för den protestantiska trons upprättbållelse, Härigerom har en mängd af högaristokratien ärfiliga patronater att förläna inom slägten; och det är i England ett ordspråk, att en yngre broder till någon fideikommisssrie, om ban icke duger till någonting annat, kan åtrainstone beklädas med någon god kyrkolägenhet. Det är också sällsynt, att en dylik högvördig ättling (omost reverend gentiemen) icke lyckas bringa upp sin årliga tionde till 1000 , under det han låter p2storatet skötas af en vicar, mot 100 f. Engel