Aftonbladet – 9 november 1850, sida 3

visning för klagans förande och fullföljde, i enlighened kämnersrättens föreskrift, särskilda besvär till kongl. hofrätten, som genom utslag den 9 December 1846 ånyo förklarade sig icke kunna, i den ordning målet inkommit, Sahlins klagan till pröfning upptsga. Målet förekom åter hos kämnersrätten, som au förklarade att besvär öfver dess beslut af den 20 Augusti 1824 skulle fullföljas i sammanhang med hufvudsaken, hvarefcer mälet derstades handlades och, ssden stadsmäklaren Stenberg blifvit på ed i saken hörd och intyget köpslutets riktighet, samt grosshandiaaden Nettelbladt medelst slutsedel af Nordblad visat, det han sålt bränvinet den 45 Juni 4844 för tjugoem skillingar riksgäldssedlar kannan, af Nettelbladt öfverlemnades till kämnersrättens pröfning. Den 20 April 4847 meddelad? kämnersrätten dom och ålade Sahlin ait med ed vita och betyga, det ban icke med Nettelbladt uppgjort eller låtit uppgöra köp em ifrigavarande tre tusen kannor bränvin, hvarefter, och seden sig visat om Sahlin kunde eden gå eller ej, vidare utlåtande skulle meddelas. Både Sahlin och Netwtelsladt vädjade mot denna dom, Sahlin med påstående att från edgången befrias och Nettelblad: med yrkande att stadsmäklarens intyg måtte anses som full bevisning och Sahlin förtby åt saken fållss. Rådstufvurätten undanröjde kämnersrättens beslut och förklarade uti dom den 435 Maj 1848, som, efter af Sahlin erlagdt och ullförjdt vad, af kongl. hofrätten fastställdes den 6 Mars 4849, att stadsmäklaren Stenbergs intyg borde, e ligt miklarezordningen den 6 Juni 4829, anses för full bevisning om det emellan Nettelbladt och Sihlin slutade köp, samt återviste förtby saken till kämnersrätten för densammeas leglikmäktiga behandling. Efter det Sahlin emot hofrätteos dom fört klagan hos Kongl. Maj:t, men hans besvär, enligt dom den 7 December 4849, icke till pröfning upptagits, anmälde Nettelbladt målet ånyo hos den afdelning af stadens rådstufvurätt, som motsvarade den afdelnirg af kämnersrätten, hvilken förut handlagt måle:. Sedan derstädes ånyo ngon tid tvistats, afkunnades dom den 47 Juri 1850, hvarigenom rådstufvurätter, ehuru siväl köpets verklighet, som att bränvinet, i anseende till Sahlins underlåtenbet att detsamma emottaga, blivit af Nettelbladt för lägre pris än emellan honom och Sahlin aftalat var försåldt, behörigen styrktes, ogillade Nettelbladts käromål på den grund, att han icke visat det någon förlust hoi d