Aftonbladet – 8 november 1850, sida 2

ste sitta här i verlden, så sätter jag mig heldre på kuddar än på törnen. Tig, tallrikslickare, och betänk att det är vår svett, hvaraf du fetmar. Tistje, Tistje, hvarför så förbittrad på mig? Du kan icke fördraga att solen skiner på mitt gärde. Känner du icke ordspråket: Afundsjuker har sjelfver värstb? Om jag finge mindre, finge du derför mer? Är jag högmodig, gör jag ondi? Tvärtom underrättar jag er när Baasen kommer och sticker alltid till er en god kanna öl ur källargluggen. Du söker der du ingenting bar förlorat, Tistje. Ja, ja, vi känna din gifmildbet. Du är som pastorn, hvilken signade alla, men sig sjelf först. . Han bar rätt och jag också; den som tjerar altaret lefver af altaret.n Det är sannt, ropade en annan arbetare. Kobe är en god karl och jag ville att jag vore i hars kläder; då skulle jag också förtjena mitt bröd med att blåsa rök åt kråkorna; när magen är ful, så är bjertat lätt. Ja, tung mage, tung fot; mycket af fettet, litet af vettet. Låt du dem prata, Kobe. Alla kunna icke dansa på rosor heller, och jag säger att du har mycket förstånd. Icke mer förstånd än svampen der på körsbärsträdet,, sade Kobe med hycklad blygsamhet. Alla blickade förundrade på en stor svamp, som växte mellan körsbärsträdets tyngsta grenar. Lika hastigt vände de sig till Kobe, för att af henom erhålla en såsom vanligt skämtsam förklaring. Åbå, ropade ladugårdspigan; micke mer förstånd än svampen der! Då måste du ju vara en förskräckl g stock., Det vet du icke, Micken. Hvad säger ordspråket: Arbetet är bara för dumhufven)? Jag gör ingenting — således... (Forts.)