Aftonbladet – 8 november 1850, sida 2

några få städer endast kunde afse en förminskning i mina resekostnader, men ingen vinst, hvarsf jag kunde blifva iståndsatt, att liksom: de uti lagen afsedda konstmakare, m. fl. erlägga en afgift, och sedan jag härpå erhållit en ogynsam resolution, har jag fogat mig efter densamma och betalt den lagenliga afgiften, hvaröfver jag erhållit eit qviito. Ett till redaktionen af Aftonbladet från polisens sida insändt beriktigande, är derföre afvikande; från sanningen och jag har lika litet af nöden att lösa den besynnerliga uppgiften, att förändra en paragraf i förordningen, som att ännu vidare bedja om befrielse från afgiften. Den vid polisen förekomna fråga är endast och alenast den, om jag skall betala afgiften med 4 rdr bko dagligen för alla dagar ifrån! första till den sista annonsen i dagbladen, det vill säga för 30 dagar med 120 rdr bko, eller om de af mig erlagde 20 rdr bko för de 5 dagar, då jag genom eit dagblad rekommenderade mitt konstkabinett för publiken, kunna göra tilifyllest. I alla dylika fall, hvarom hg kunnat vinna kännedom, har lagen blifvit så förklarad, att jag äger den öfvertygelsen, ait hafva fallBtort min pligt, och det är mig altså oförklarligt, bvarföre jag här behandlas såsom ett slags statsfånge. Jag hoppas, att vederbömadde uppbördsnfäh rg till hvilken jag e:lade min afgift och som s välvilligt bemödade sig att hjelpa mig ur obeheget, benäget ville afgifva sitt vittnesbörd om mig: ty deraf skulle allmänheten erfara, att ingen ålagt mg afgiften ; ingen affordrat mig densamina; ingen ansett sig berättigad att uttaga den af mig; men att jag det oaktadt af polisen blifvit tvingad att betala den, och ändå icke får resa, emedan jag — kanhända — icke har betalt nog. För minh befrielse ur poisens händer och för att kunna fortsätta min resa, emedan geacm ett längre uppehåll min :esplan för nästa vinter skulle blifva störd, har jag försökt allt som synts mig vara ändamålsenligt; jag har föreslagit en härvarande bofast man såsom borg:sman; jag har äfven erbjudit att deponera det nödiga penningebeloppet i polisens händer, för det fall, att man efter min afresa skulle förklara lagen annorlunda än vanligt — ja, j2g bar till och med bedt polisen, så förödmjukande detta än var; men allt förgäfves! W. Kiesewetter.