Aftonbladet – 7 november 1850, sida 1

framkalla den der den ännu icke finnes, såsom den odödlige Örnsköld gjorde med linnefabrikationen i Jemtlasd, så skulle man lätt åstadkomma en allmän välrsåga och belitenhet. Det går lätt att hålla tal om skattetyngd och om skatternes förminskning m. m.; vi bekänra fritt att vi icke fästa synnerlig vigt vid skatten, si vidt den betraktas utan afseende på de beskattades ställning; en låg beskattning kan vara ganska tryckand:; en tradubbelt bögre kan kännas lindrig; det beror ju allt på tillgårgarne hos den som erlägger skattep. Mean gör en skatteförminskning, och den märkes knappast såsom lättnad af den skattdragande. En finansförvaltning kan också aldrig bedömmas efter summan af skattebidrag från hvarje percoa i landet, den måste b:dömmeas efter den lätthet med hvilken skatterne ingå. Det sker genom lättade tillfällen till arbet2, genom ökad förtjenst på det man åstedkommer. Dertill kan en regering hufvudsakiigt bidraga, och når hon det gjort, är det den skattdregeandes pligt att ej genom fordrad skatteminskning försvåra henne det anförtrodda ansvarsfulla kallet. För att hos befolkningen åstadkonima väckelse att förskeffa sig hiväringar, finnes naturligtvis inseniling bättre än hvad vår regering redan länge e2jort för flera grenar. Det är att kringskicka praktiska porsoner som undervisa allmogen genom omedelbar handläggning. Kttt sådant sätt är ovilkorHgen det bästa; en sådan undervisning slår rot. Hvad ver det väl annat än denna praktiska undervisning som redan gil!vit lif åt folknäringar? Hvad ennat 4n exempiet och det i ögonen fallande? Huru än första anledningen gifvits, så har det likväl hos der utvecklade näringen varit undervisning åt alla ända från barndomen. Så uppkommo de hemsjöjder vi redan omtalat såsom folkväricgar hos oss; hvad annat gaf väl upphof åt Basel-kantonens sidenbandväfnad, Tyrolarens ofta med artistisk skicklighet gjorda trädsniderier, och i allmänhet deras i träd skurna lekssker som spridas öfver hela verlden? Så halmbattarna i Florentinska området, och oräkneliga andra arbeten! Det har börjat genom tillfällig uppfioning eller undervisning, det fortgår genom efterbildning af det man degligen ser inför sig. På hvarje ort kan detsamma ske, om staten bssörjer sådan undervisning, som är förenad med handläggning. Vid all sådan tillverkning i hemmet finnes från början den afgörande vigtiga grunden i stätsekonomiskt hänseende, att personen, som tillverkar en vara, också sjelf har hela vinsten af det han ästadkommit; denna arund är motsatsen till faktorisystemet, der man arbeiar för en annan, under det man uppbär så mycket att man jemnt och rätt kan lefva — för att allt ytterligare arbeta för en annan. Det är denna skilnad som är så ytterst vigtig och som innefattar ett faktiskt erkännande af eganderätten till sitt eget arbete, eller tvärtom ett förnekande af densamma. Må derföre husflten röna vår varmaste omvårdnad, ty den utvecklar sig inom familjekretsen och sprider trefsad öfver hemmet, detta sköna svenska ord, som icke i hvarje språk har en motsvarighet, denna herrliga sak, som i norden har sin solidaste betydelse — men som för den egentliga fabriksarbataren knappast finnes. Det är detta husflitens hem, som vi böra föresätta oss att för alltid i vår nord förvara så, att det må ostördt fortiefva, skyddadt mot industrialismens förslöande sirocco! (Forts. följer.)