Aftonbladet – 6 november 1850, sida 2

ALIILUG I INApVICOR IVIUTalL, ULL FTUVGIaL Ull sarnier skulle bestämdt uttala sig angående örlängning af presidentens embetstid. På denna ordran har generalen svarat undvikande, men ikväl så, att hans mening är tillräckligt klar. Han vill först, säger han, utröna lagstiftande örsamlingens vilja, för att sedermera sluta sig: ill majoriteten, i fall den skulie vara hågad pit ingå på förlängningen ; i annat fall ville nan rätta sig efter omständigheteraa. Den stackars L. Napoleon blef naturligtvis icke särdeles lugnad af denna förklaring, helst han lärer frukta, att omständigheterna kundel gestalta sig så, att presidentsvärdigheten öfverlyttades på general Chapgarnier. Ty inom Elyse fruktar man mer för den gamle mäktige trotjenaren Changarnier, än för någon man i Frankrike, och bonapartisternas ideliga, ehuru förtäckta anfall på honom anses såsom tydliga bevis på denna farhiga. Bland sådana tillämnade anfall hör äfven den i gårdagsbladet korteligen antydda plan, för hvilken f.d. krigsministern general dHautpoul skall hafva fa.lit, emedan han icke kunde vinna sina kollegers bifall. Han kom nemligen upp i konseljen en dag och uppläste ett förslag son han sade sig hafva uppsatt på begäran af republikeus president. Detta förslag gick derpå ut, att general Changarnie:;s kommando, d. v. s. första milhtärdivisionen, skuile delas i 4 mi litärdivisioner, och hans underbefälhafvare, geaeralerna Canrobert, Foiet, Juliien, Reibell, Neumayer och Guillabe:t, hvilka ansågos för general Changarniers anhängare, aflägsnas från Paris; hvaremot ordres redan genom telegraf afgått till generalerna Carrelet från Marseille, Randon från Meiz, Gueswiller från Besancon, att infinna sig i Paris för att dela rofvet. Geaeral Changarnier sjelf skulle anmodas, att ofördröjligen lemna Tuilerierna och taga sitt bufvudqvarter vid Place Vendöme. Då dHautpoul uppiäst detta förslag, uppstod först allmän tystnad och häpnad. Siutligen tog utrikesministern general ILaohitte till ordet och hotade att begära afsked om ett sådant förslag godkändes. Med utrikesministera förenade sig Baroche, Romain-Desfossts, Rouber och Achille Fould. Eadast Dumas förenade sig med Ad Hautroul, och då hans understöd var för svagt, såg krigsministern ingen annan utväg än att begära sitt afsked. Så berättas det åtminstone i tidningen LOrdre, ehuru flera bonapartistiska organer bestrida berättelsens sanningsenlighet, och framförallt att L. Napoleon sjelf skulle hafva haft någon delaktighet i en sådan plan. En tidnings uppgift, att general Cavaignae skulle hafva yttrat sig till fördel för förlängning af L. Napoleons presidentskap, har väckt ett visst uppseende, ehuru man föga tror derpå. Meningen anses vara att tvinga Cirvaignac till en förklaring. Emellertid förklarar Secle, som en tid tyckts vara Cavaignacs organ, att generalen troligen icke bryr sig om att afgifva någoa förklaring öfver nämnde uppgift som sannolikt endast tillkommit för att möta de uppgifter om samme general, hvilka blifvit lemnade af en viss Degouve Denuncques i det s. k. manifeste de la gauche militaire. I departementet I ere har man nära Provnigres upptäckt en lofvande qvicksilfvergrufva. I an!edning af den sammangaddaing, som regeringen vill hafva upptäckt i Lyon, hafva derstädes åtskilliga personer blifvit arresterade, bland andra f. d. ledamoten af konstituerande församlingen Adolphe Gent. TYSKLAND. Ministerförändringen i Hannover. Ministerkrisen i Hannover har länge utgjort föremål för de tyska tidniogarnes korrespondensartiklar från nämnde stad. Med sednaste post ingår nu underrättelsen att ministeren Stäve verkligen blifvit af konungen upplöst och ett nytt kabinett bildadt. Utrikesministern grefve Benningsen, inrikesministern dr. Stäve, ecklesiastikoch undervisningsministern Braun och finansministern Lebzen hafva alla blifvit afskedade med pension och utnämnde till medlemmar af statsrådet. Krigsministern, generallöjtnant Pratt, chef för generalstaben, samt justitieministern v. During, hafva äfven erhållit afsked, samt blifvit utnämnde till vicepresidenater vid öfverappellationsrätten. Den nya ministeren är sammansatt som följer: utrikesminister samt ministerpresidtat: kam marrådet v. Mirchhausen; inrikesminister : öfverborgmästaren d:r Lind:mann; justitieminister: öfverappellationsrådet Rössing; krigiminister: generalmajor Jacobi; ecklesiastikoch undervisningsminister: landshöfdingen d:r Meyer; hvarjemte statsministern Lindemann fått sg uppdragen finansa inisterens ledning tillsvidare. Den nya ministerens medlemmar hafva den 28 Oktober bii:vit installerade i sina nya embeten. Konung Ernst Augusts patent rörande denna regeringsåtgärd lyder som följer: Vi hava funnit oss föranlåtna, att denna deg i nåder meddela våra hittillsvarande ministrar det af desamma på pytt begärda eniledigande från deras embeten. I åtanka af de vigtiga tjenster, fom ministrarne gjort oss och fädernes!andet, uti en af faror uppfylld tid, hafva vi endast ogerna kunnat besluta oss till beviljande af detta afsked. För att uti vigtigare fall äfven framdeles kunna för regeringen bibebålla deras nyttiga råd, hafva vi utnämnt dem samteligen till medlemmar af vårt statsråd. Uti det af oss gjorda val af nya ministrar, skola våra trogsa undersåtare finna en garanti, att vi ej hafva för afsigt a:t i något väsendtligt afseende förändra det system vi följt vid vårt lands regering under den nu entledigade ministerens tjenstetid. Så mycket säkrare förvänta vi, att våra kära undersåt I äfven framdeles skola skänka vår regering, i oförminskadt mått, det förtroende och den tillgifvenhet, som de, nästan mer än någon annan tysk stam, skänkt oss, under det förlidna årets svåra period. Sedan kunna vi äfven med tillförsigt hoppas, att det YUndas dan allamäbtinans hackudd call lvckag Ac: att