Aftonbladet – 5 november 1850, sida 2

Musik Jeux Morceaux brillants et me!odieux pour le piano, composås par H:rman Berens. Op. 16, Steckholm, Hirsch. pr. 32 sk. de b:que. Hr Borens, som visat sig såsom en habil, ch i sina violinqvartetter äfven såsom en geigen tonsättare, har denna gång försökt sig i n af många försökt genre, nemligen den molerna salongsetyden, Denna genre må äfven afva sitt goda, men är derjemte behäftad med jet väsendtliga onda af en viss enformighet, vilken motivernas inrättning föranleder, och et ännu väsendtligare, att figurationen, som kulle bota monotonien, i stället merendels kar densamma. Dertill kommer att tusende litiga händer redan varit sysselsatte med att körda hvad som på detta fält kunde löna mölan, och återstoden håller Charles Mayer nu om bäst på att inberga. Ehuru utsigterna för örf. i detta afseende således ej voro synnerlien lefvande, är han dock för väl bevandrad tonkonstens lustgårdar, för att icke utfinna tt par blommor, som undgått hans föregånsare3 argusblickar. Sålunda har han gifvit venne rätt nätta tonbilder, kallade 4u bord lu Mälar, och Valse-Z.uten Båda äro anagde på flytande och eleganta melodier, som j äro mera koketta, än hvad salongen mnödvändigt erfordrar. Den enformighet, hvaröfver i ofvan klagat, har förf. åtminstone till någon lel förebygt, dels genom harmonisk mångfald, och dels genom att sluta i rättan tid, hvilken sonst ej är allom gifven. Förf:s vana vid formoebandlingen har här gjort honom goda tjenter och gifvit båda styckena en viss klarhet och öfverskådlighet. I sista numret har han, ör att gifva den likformiga valsrytmen någon liversion, anbringat en mellansats i moll, som msllertid ej vill låta riktigt älskvärdt, förmodigen emedan förf. hållit den nog lamentabel. Dessutom har förf. här, enligt häfdvunnen plägsed, i mellanstämman fördubblat öfverstämnans melodi, hvilket faller sig något tungt. I lörsta pjesen har förf. varierat melodien genom anbrinsandet af ett eko, som deremot tar sig rätt näpet ut. För öfrigt äro båda styckena, såsom redan öfverskrifterna antyda, af olika karakter och ej ovanligt svåra, ehuru de fordra en väl dresserad hand och modifikation i anslaget. För älskare af detta slags musik kunna de rekommenderas med lika skäl, som mycket annat i denna väg. Sånger af Jacob Axel Josephson, bearbetade för piano af Herman Berens. Stockholm, Hirsch. Pris 1 rdr bko. Hr B. har här nedstigit ännu ett steg, nemligen till transskriptionernas område. Pointen i detta slags arrangementer är förnämligast temats förläggande i mel!anstämman, s:mt anbringandet af en massa figurer, hvilka hagla ned öfver den sålunda inklämda melodien, som å sin sida förgäfves arbetar för att någon gång få titta fram i dagsljuset. Mot sjelfva denna placering af melodien vore eljest ingenting att invända, nemligen då den egnar sig till mellanstämma, och om artistiskt uppfunna kontramotiver anbringades mot densamma; men sådant afböres sällan. Hr B. har valt 2:ne af Josephsons bästa sånger, nemligen Längtan från kafvet och Vid slutet af sommaren, men hade i deras behandling betydligen mera kunnat aflägsna sig från det stereotypa, af Liszt införda maneret. Detta gäller mest om M 2 och förnämligast om 2:dra kupletten deraf, som faller sig nog invecklad. Eljest finner man i båda pjeserna enskilda ställen af intressant harmonisk och figurativ behandling: sådane förekomma mest i första stycket, hvars efterspel isynnerhet ör utmärkt väl arbetadt. För öfrigt gälla våra anmärkningar det maner hr B. följt, men ej hans skicklighet i detta manår, hvilken i de flesta fal: är märkbar. För det instrumentalt mekaniska, sådant det prägar gälla inom denna genre, har hr Berens egnat omtanka, och pjeserna skola i detta hänseende sällan förfela sin påräknade effekt, då de äro väl inöfvade. Bland en större del pianomusik af hr B:s komposition, som han publicerat under sitt sednaste besök i Tyskland (hvarifrån han i dessa dagar återvänat till Sverige), nämna vi, utom en stor pianotrio (Esdur), äfven 2:ne TESEN TSEK TSAREN ENAS FASA AE Fn ammas Joar anh dom 5 funna den