Aftonbladet – 5 november 1850, sida 1

Ja, jag gjorde visst det, Gud nås! svarade den gamla frun med en uppriktig suck. Hör du, kära barn! återtog hop efter en pzus med allvarlig och vänlig ton. Ar du verkligen i själ Och sinne en sådan narr som det synes eller är det en komedi, som du spelar för något inbilladt intresse, och sjelf skrattar åt? Säg dia gamla mor det uppriktigt. Herr G äöntbal såg förbluffed på sin mor. Hans förvåning upplöste sig småningom i ett föraktligt leende. Han ansig djupt under sin värdighei att svara. Pastorskans ansigte blef mulet. Hon visade få spegeln midt emot, som återgaf dem båda. Jag ber dig, att börja med, kasta en blick på ditt eget utseendes, sade hon trankilt. Tycker du att det är bra? Herre Gud, hvilken spefågel har inbillat dig, att ett snille ser ut som en gårdvar? Jag skulle riktigt kunna tro, att cu velat. förestälia vår gamla Nalle. Om du vore ett verkligt snille, min stackars gosse, så spökade du ej ut dig så der.. Det är blott då man icke är utmärkt inom sig, som man äflas att bli det utanpå. Alla narrar bära skylten med sig. L3gg af denna skylt, gör litet ordning i din yttre och inre menniska, och var icke ett sådant der spektakel. Det gör din gamla mor ondt att se hur allt förståndigt folk gör narr af dig, under det du tror dig vara något mycket rart och präktigt, som väcker beuadran.n Lovis2, Lovisal, hördes en darrande stämma vid dörren och dena bestedliga kapten steg fram för att afbryta sin syster. Jag frågar dig om det är kristligt af en mor att bkna sitt barn vid en gammal maläten pudels. Kapten hostade och stannade tvärt i sit tal, öfvermannad af rörelse och ovilja. Sitt dig ned, min goda: bror,, sade pastorskan vänligt, makande åt sig på soffan; du står ju vid dörrn som en dräng.