Aftonbladet – 31 oktober 1850, sida 2

dar rifva honom i stycken, stall jag med egna bänder häpga honom här i trädet., Åh, det hinger så ihop! Skjut på fönstren kamrater! Fyrl Ett halftjog kulor föllo krvafilöst tilibaka från metallen, hvarm d fönsteriuckorna voro beslagaa; och straxt derpå hördes fellet af em tungt föremål utanför. Det skulle vara mig omöjligt att gifva er nigoa föreställning om den påföljande scenen. Siråtröfrarnes skrik och förbannelser, hästarnes ursianiga gnäggande och de flyendes hurtiga galopp yppade blott litet af der förförliga drama, som försiggick och hvars obygglighet det tjocka mörkret dolde. raen 0e3 j:guaren hide på en gång hoppat ut genom fönstret och öfverfallit fienderna. Nästan i samma ögonbiiek hade hola skaran af Don Ramons hangriga hundar störtat ut för att 1 alla ristningar uppjiga både menuiskor och hästar. Skådeplatsen för den förskräckliga slagtningen eller rättare slagtandet, som skulle hafva varit en god tafla för Salvator Ro:2, Rubens eller Caravaggio, var det inre utaf en af Amerikas urskogar. Både de sönderslitna stråtröfrarnes förtviflale dödsrep och vrålandet från de vilda djuren som söaderklöste dem nådde våra öron Vi kunde omöjligt erfara, huruvida det lyckats någon af banditerna att komma undan med lifvet; men någon til derefier hörde vi att din öde general Peters försvunnit från Gelvesion och Houston, som bida röra anspråk på act beiraktas såsom hufvudstat i Texas. Detta förfärliga drama, hvari vi en tagit en aflig.ena och passiv del, var böjd exa qvart. Jag gick ned och tröffsc Ra:non, som med allvarsam min och bliixtrande ögon utdelade befallningar att utplina spåren efter kulorna och att tillintetgöra hvarje i grannskapet möjligen efterlemnadt spår al denna