Aftonbladet – 30 oktober 1850, sida 1

DILIGENCE D Ho Ea I 14 GS (ill GÖTHEBORG och HELSINGBORG afsgår Onsdagar, kl. 9 f. m., från Diligence-konloret i huset AA? 5 vid Clara Södra Kyrkogata. OBETALTA BREF medfölja till Post-kontoren å Linien. Diligencen ankommer till Götheborg Söndagar, till Helsingborg Tisdagar, och till Stockholm Thorsdagar. te PA EE Be TMA Sr 7 SAS National-Zeitung i Berlin innehåller följande artikel om Det moderna enväldet. i De af restaurationen i Kurhessen samt i sammanhang dermed på andra håll, såsom det föregilfves i monarkiska princinens intresse, anstifrade uppträden, äro mera än allt annat som sedan två år passerat, egnade att skada den monarkiska principen. Det är ett obestridligt faktum, att ett folk kan vara uten m)narker; men ingen monark kan vara utan folk, Monarken må vilja eller icke vilja; landets statsförfattning må vara huru som heldst; de serskilda paragraferna må vara mer eller mindre böjliga — i längden, på sista slutet, kan monarken dock ingenting annat; han måste göra sig till uttryck af folkviljan. De begge sista årens händelser, den efterhand till raseri öfvergångna sanslösheten hos restaurationsmännen drifva nu enskilde monarker, att göra försök på motsatt väg, — att försöka om icke påfund af monarkisk godtycklighet låta sig genomföras emot he!a folket, mot dess vilja, dess känslor, tänkesätt och interessen. Det genom en skola af inskränkte såkallade rättslärare, ända till den strängsste konseqvens theoretiskt utbildade begreppet om monarkisk allmakt, hvilket hade anlagt laglig uniform eller antagit ett Jagligt inkognito i Wienska beslutakten, i förbundsbesluten 1832 och i de beryktade hemliga Wienska konferensbesluten år 1834, framträder nu i högtidligt, kråmadt paradskick och fordrar att hela verlden skall visa den ära och vördnad. Herr Hassenpflug, hvilken de så kallade konservative för öfrigt icke tadla för det han är en högförrädare, utan för det ban icke bebörigen beräknat sin: medel, är öfverbufvud i den kurhessiska saken icke att betrakta såsom individ, icke såsom en synnerligt misslyckad personligtiet af särdeles missbrukade själsförmögenheter och särdeles missledda böjelser, utan såsom ett utmärkt fulländadt exemplar af ett slägte, hvilket endast iaför sina själsfränder och medarbetare i enväldets vingård framstår framför alla andra genom en oförskämdhet, såden som det slags folk äger, som veta sig icke) vera aktade i den allmänna opinionen. I det som denne hr Hasseapflug företager sig, nemligen att bevisa huru nu uti Tyskland en regering kan göra allt hvad dea vill och att det är ett väsendtligt kännetecken på en kraftfull regering, att den lika litet bekymrar j sig om hvad som redan blifvit rätt och lag som om hvad folkets orbud rättsenligt och lagligt önskar se faststälidt — i allt detta beinna sig de öfrige tyska restanra tionsminij strarne med honom i den innerligaste öfverensstärmmelse. Detta moderna envälde är derjem!e väsendt-! ligt olika det envälde som uppstod i förra årbundradet. Fredrik den store, som förblifver stor nog, för att icke en gång blifva nedsmuts2d genom en sammanställning med Hassespflug och dennes kamrater, var cck despot; ban företog sig. äfven, att åsidosätta de sjelfständiga, vid Jagen fasthållande domstolarne. Men då han i den Arnoldska processen sände kammarrättsråden till Spandsu, då de icke ville döma såsom de skulle, utan så som de trodde sig böra efter lag, ankom det icke uppå att visa att hon ville vara herre, på det han skulle kunna köra sitt hufvud genom all rättegångsordnings väggar. Sådsnt var långt från honom, han sade ju sie!f, att monarken var statens förste tjenaren. Den gamle Frits hade ett ändamål, som dock Hltid måste erkännas — han hade på sitt vis rätt i den uppenbara, skriande orättvisan som han begick, ty han hade folkets sanna väl för ögonen. Lagarne hade blifvit så främmande för samhällstifvet och de bestående förhållanlerna; rättegångsformerna hade till den grad blifvit heit och hållet krypbål för chikaner, utt det blifvis möjligt att på lagligt sätt pch i bästa form undanhålla en hvar sin goda rätt. Detta vredgade den store monarken, hans eljest klara blick blef förmörkad af hans inre rörelse. I stället att gå lös på de föråldrade lagarne och de jimmerliga rättegångsiormerna ä vände ban sig mot domrarne. Han insig snart! sitt misstag och begynte rätts-reformen i Tys klsnd, och respekterade sedan, såsom ock qvarnen i Sans Souci utvisar, kammarrätten så sodt som någon. Han var enväldskonung, icke för att vera en väldig; utan betjenade sig al enväldet blot såsom medel för att bortskaffa de binder somli rimmade fortskridandet och utvecklingen. Skåden deremot på våra dagars absolutister!) i Hvad vill väl den Hessiska regeringen, deniv surfaärstliga såväl som den storlertig sliga? Hvedls viija alla dessa förbundsdags-anbängare, och deli som ännu viija blifva det? Hvadan företagalh sig det Sisyphus-arbetet, att vältra upp en s dets sten på nuvarande tidsandans höjd. d Hafva de kessiska ständerna, domstolarne el-r e frigo 2 ster hindrat herrar Hassen-in sch Och Vv. Itayna u d. yngrei rå i mn 1 nyttig tiring, i någon välgörande reSN Vet min väl det riisaste om någon hel i jens genod de he! : Pp v såste göra sig vä ppr bort rätt och och sfa Nej, iagent Det är nok: fullkomlig dena al Gudi I tillsatta fi ifverheter, och ndra sådana sek hvilka äro jh AA m—-rR a AA mi MM — mm AU LR RR ms AM t-— — M MO avi