Aftonbladet – 26 oktober 1850, sida 2

iterkom till Rom med svärdet i ena handen och brandfacklan i den andra. För att nå detta ändamål begärde han af tyrelsen att få anföra en truppstyrka, som siitvit beordrad mot vildarne. Styrelsen, som ruktade honom, trodde sig afligsna honom genom stt bifalla bans önskan. Den öfverlät åt honom så många troppar den kunde :nvända, förgitande att den försvagade sig sjelf i samma nån som d-n förstärkte Rosas. Ea gång i spetsen för krigshären, låt Rosas tillställa ett uppror i hufvudstaden och utnämna rig till republikeus styresman. Men pan mottog ej kalielsen utan på ett vi kor, som han nu kunds betinza sig såsom krigs styrkans befälbafvare, näraligen att erhilla shela beloppet af allmänna makten (ntoda ta suma del poder publiico). Hen isträdde sålunda i Buenos Ayres med den största envåldsmakt som iman ännu der sett. Den guvernör, som trådde undan för honom, eller snarare som han störtade, var general Jasn Ramona Bilearee, en af de män sora uträttat mest i sjelfständighetskriget, och en aft hufvudmännen för firbundspartiet (los federates) för hvilsets stöd Rosas förklarade sig. Balcirce hade ett ädelt bjerta, och hans tiulit till fäderneslandet var nästan en retglös tro. Han bade äfven litat på Rosas och gjort iwycket för hans upphöjelse; ban blef den förste som Rasas uppoffrade: han dog i landsflykt, cch när hans Hk återfördes till fäderneslande?, förbjöd Rosaz hans familj icke blott att fira hins åminnelse på ett den fordne guvernören värdigt sätt, utan till cch med de högtudligheter som brukes vid en vanlig begrafning. Från år 14831 kan man siltså räkna början till Rosas verkliga makt. Hans förra styrelse hade icke röjt de anlag för grymhet, som sedan skaffat honom ett så blodbeflickadt rykte Äfven den nya utmärktes icke till en början.