Aftonbladet – 25 oktober 1850, sida 2

on bebott denna trakt i trehundra år, och rejan vid slutet af sista århundradet förlorat alla ninnen af moderlandet — af Spanien. Dess ntressen bero på dess jord och hafva fästat sig lervid. Invånaren i Buenos Ayres och dess område är nu mera nästan lika fullkomligt imerikan, som vildarne voro när hans förfäler utrotade eller fördrefvo dem. Montevileanen deremot, knappast ett sekel hemmastadd i landet, har icke förgätit sina fålers hågkomster från Spanien; det gamla Europas traditioner lefva ännu för honom, ceh han eftersträfvar att mer och mer tillegna sig less sält att vara, medan invånaren i Buenos Ayres oupphörligt afligsnar sig derifrån och försjunker i barbari. Sjelfva landet saknar icke inverkan på dessa motsatta riktningar hos invånarne. Befolkningen omkring Buenos Ayres är kriogströdd på ofantliga afstånd, i en dyster, mångenstädes vattenlös, gräsöken. Den bor i usla kojor; den antager i ensligheten ett trumpet, ovänligt, menniskofiendtligt lynne. Den närmar sig mer och mer den vilda Indianen, hos hvilken den tillbyter sig strutsfjädrar, mantlar och spjutskaft, mot bränvin och tobak, sora den hemtar från staden. Befolkningen i Banda oriental eller trakten kring Montevideo, innehar deremot ett jemnförelsevis vackert land; slätten omvexlar här med små dälder, genom hvilka åar och bäckar slingra sig. Äfven der ser man väl ipga skogar; men däldernas vattendrag öfverskuggas än af några quebrachos, med jernhård bark, än af några ubajues med gyllne frukt, elier någut annat lummigt trädeller buskslag. 31 Orientals bor i beqväma hus; land:gårdarne ligga ej långt ifrån hvarandra; invånarens från moder!s ärfda gästfrihet bar härigenom hindrats från undergång och det segelbetäckta bafvets grannskap tiliförer bonom beständigt på vindens vingar det fina duftet af den gamia varldens bildning. På Gauchon 1 Buenos Ayres ken indianen till häst anses för det bästa mönstret. På invånaren i trakten af Montevideo ör de! cr