Aftonbladet – 25 oktober 1850, sida 2

— Det lärer änna vara i minnet hos många, att då vid 1840 års riksdag en anda af opposition begynte visa sig så att det icke gick lika lätt som vanligt att styra med riksdagstaktiken, så sattes alla möjliga drif-fjedrar i rörelse för att få den tankan utbredd bland allmänheten att det liberala partiet drefs af orena motiver. Bland de lögner och kalomnier, som uppspunnos och sattes i omlopp i och för detta ändamål, var äfven en som framdukades i Svenska Biet, att ifrågavarande oppositisn underhölls genom penningar från England! Det gick så lingt, att en gång påstods, att ledamöter af bondeståndet hade traktamente af engelska medel, och en vacker dag fick man läsa att öfverstelöjtnant G. Hjerta bade på grosshandlaren Morsings kontor lyftat 2,000 rdr bko, som voro skickade från Eaogland. Med sistnämnda historia förhöll det sig så, att generalmajoren baron Gustaf Adolf Hjerta, som hade i stuteristyrelsens ärender gjort en resa till England för hvilken han haft kreditiv hos Morsingska huset, efter sin återkomst hade uppburit ett öfverskott å dertill deponerade medel; men en person, som varit inne och belsat på br Morsings bokhållare, samt dervid händelsevis fått se i hans bok att penninger voro utbetalta till en med namnet G. Hierta, hade af misstag på person, utan afsigt satt i omlopp att det varit öfverstelöjtnanten G. Hjerta, och nu bade historien härom icke långt till Svenska Biets byrå, efter att under vägen hafva blifvit vederbörligen uppstufvad. Förhållandet upplystes genast, då öfverstelöjtnant Hjerta, förundrad öfver att hafva fått en så betydlig present utan att sjelf veta af det, efterhörde saken i sällskap med den person, som först hade berättat densamma, och som ännu lefver och ken intyga riktigheten af hvad nu blifvit upplyst. Emellertid har denna historia nu efter tio år ånyo blifvit uppdukad af det honetta Morgonbladet, hvars syssla är att smutsa ned de liberala, och man kan bäraf se, pland annat, att det nu lider till riksdag. Att ett sådant handtverk drifves af Morgonbladet, kan väl icke väcka stor förundran efter ett års erfarenhet om detta blads hela karakter, cch förtjenar endast mötas med förakt; mea hvad .om måste förvåna, är, om det skulle besanna sig som ryktet vill påstå, att det skall hafva lyckats en så qvalificersd tidning att få löfte på löfte om ett fortfarande understöd äfven för nästa år från högre ort. — Uti denna dagens nummer har Morgonbladet toat till med ett försök i silt vanliga maner, att måla förhållandet i Norge i svart. Det märkligaste af den artikel, hvari detta förekommer, är utan tvilve!, att alla de anmärkningar som framställas mot missförhållanden i Norge, leda till den sutsatsen, att statsskicket derstädes ännu är för litet demokratiskt och va!rittea för inskränkt. Är icke detta eget i on sådan tidning? Vidare förtjenar, såsom en kuriositet, citeras följande strof: Vi tro, för vår del, att det är publicistens första pligt, patt ärligt framställa tingen sådana de verkligen äro. I Morgonblade:s mun är detta nsivt ytiradt, EN —A— — — — — ———————— LA