Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 3

att, tul fullgörande af dea föreskriit honom 1 aiimänhst vore af konungeas-beallningshafrande meddelad i afssende å till fängelset ankommanda barn, ansksffs erorderlig vård utom fängelset hos påliulig person åt nästförutgångase dag inkomna Johanna Carolioa Holmströms från Mattsbo, Hedemora socken, den 28 November 4847 födde flickebarn, tillika hemställt huru med pigan Holmström och hennes. barn borde förhållas, då hov, utan särskild vård för barnet, icke kunde befordses till det henne af Hedemora rådsufvurätt ådömde straff af 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt Hermansron på förnyade frågor i ämnet ytterligare förklarat, att i anseende til! barnets späda flder och beskaffenheten i öfrigt af den värd det behöfde, icke någoa pålitlig person i Fablun vore hugad att detsamma till vård under en månads tid emottaga, och att vid sådant förhållande någon verkställighet af den ådömde bestraffningen snsågs då icke kunna ega rum, Eonungens befallaingshafveande, med åberopadt stöd af Kongl. förordningen den 40 April 4810, angående verkställighet af fängelsestraff vid vatren och bröj för qvinna, som födt barn, hvilket lefde, funnit sig föranlåten förordna, att pigan Holmström med barnet finge varda på fri fot srålld och till dess hemort återförpassad, att derstädes vistas intill dess omförmälde hinder för straffets verkställande upphörde och hon till bestraffoingen kunde befordras; dels ock ofvanberörde af tillförordnade fängelsedirektören Hermansson den 27 Februari innevarande år, med åberopande af förut saflsgd tjensteed utfärdade betyg, innehållanda bufvudsskligen, att han af konungens befallniogshafvande biifvit förständigad att, då fångar med åtföljande barn till fångelset ankommo, genast föranstalta derom, att barnen under föräldrarnes fängelsetid blefro af tjenlige personer utom fängelsat till vård emottsgne; och att då pigan Holmström den 45 Februari 4848 inkom till länsfängelset med siit späda, ännu diande barn, Hermansson genast påkallat för barnet erforderlig våsd af personer, som dylik vård förut lemnet, men att ingen af dem kunnat, i anseende till barnets späda ålder och beskaffenheten af den vård det behböft, förmås att detserama emottaga, elier arnen person oaktedt anstälde försök och efterfrågningar påfinnas, åt hvilken barnet kunnat anförtros. Advokatfiskelen hade derefter bos justitieombudsmannen herställt om åtalet efter dessa upplysniegars erhållande borde fullföljas, men justitieom5udsmannen förklarsde sig arse uppgiften om bristande tillfälle att skaffa underhåll och vård åt pigan Holmströms barn så föga bekräftad, att han ej eus förut föreställt sig, det bättre grund för devna uppgift cj varit för hand; att om ock, efter något vidsträcktare och :orgfalligare ef:erfrågoingar än som på en enda dag kunnat medhinneas, svårighet visat sig att finna tillgårg på vård och underhäll för det späda barnet, och om fångelseföreståndsren med fog anmält sig icke kunna härom föranstalta, finge dock deraf icke omedelbarligen slutss, va;o gig att kopuogens befailoingshafvande fullgjort hvad på dess åtgärd i förevarande fall ankom, eller att den utväg, som derefter bort vidtagas, varit den som pu blifvit använd, att nemlizgen lerna den brotitslige på fri fot innan straffet gått i verkställighet; att såvida antagas borde, att konungens befallningshafvande i förevarande fall ålegat att om barnets vård under modrens strafftid draga försorg, borde lika litet i detta, som ancra fell, der dylik skyldighet konurgens befallningshafvande tillkomm r, fuligörandet deraf kunna usder något urskuldande åsidosättas; att då Kongl. Brefvet den 26 Owober 1753 föreskref, att om uti fängelse moder doge, som der haf: spidt barn med sig eller bon blefva straffad till lifvet, och barnet ej kunde blifva emottaget till föda och uppfostran af slägtingar eiler andra, eller uti något barnhus, hvsrom konungens befallnirgsbhafvande borde göra sig underrättade, konungens befellvingsbsfvand2 egda af omhänderheafvande medel anordca till barnets underhåll, så att det ej af vanskötsel omkomme, samt i sådan händelse svirigbeten att för barnet anskeffa vård och uppehälle ej kunde vara mindre än när modren skulle undergå stre ff ef fängelse vid vatten och bröd, men dylik svårighet dock icke gällde till ursäkt för underlåtenhet I nyssnämnde fall, borde erahsnda underlåtande ej eller i det nu förevarande kunna dermed urskuldas, helst det pu endast varit lättare att finna nöd:g utväg för ändamålet, i den mån dess användande mindre brådskat, då nemligen straffet i nödfell kunnat uppskjutes, till dess anstalt om barnets vård hunrit blifva vidtagen; i anledniog hvaraf hr justitieombudsmannen anmodat advokatfiskalsembet, att åtalet behörigen fullfölja. Advokatfiskalen afgat niltså påstående, att Jlardshöfdingen och landssekre teraren borde ådömas det bö esansver som 9 kep. 5 g Utsökviogsbalken, jemförd med 4 kap. 42 Rätteg.balken föranleda. . De åtalade afgåfvo derefter en förklaring, hvari säges: at samhället i Fablun icke vore vidsträcktare, än att tillförordnade fängelsedirektören Hermansson kunnat, enligt hvad havs betyg invehölle, på en deg förvissa sig och med säkerhet utröna, om i Fahlun funnes någon, som ville och kunda anförtros vården om ett sådant dibsrn som pigan Holmströms, och att uzder Hermanssons mångåriga tjenstgöring, konungens hefallningshafvande varit i tillfalie öfvertyge sig om så väl hans säkra känpredom om befolkningen och dess förhållanden inom berörde samhälle som på!itlighet af hans tillgörerden, samt att konungens befalluvingshafvande icke haft eller bade ringaste anledning att tvile på sannärdigheten af hans inför konungens befallningshafvande i ämnet gjerde enmälan; att den som hade kännedom om de ming falldiga bestyr och åligganden, hvilka voro föremål för länsstyrelsens omsorg, jemväl torde inse, att kovusgens befallnicgshafvande lika litet kunde personligen verkställa noggranna och vidsträckta efterfrågningar om möjligheten, att få vård åt häktad qvinnas barn, som konungens befallniogsbafvande kunde låta utlemna barnet till hvem som belst, hvilken likasom på entreprenad, bott för betalningens skull, kunde finnas bugad, att det emoitsgs; och att såle des den i detta fall vidtegze åtgärden icke vore förtjept ett ogillas, helst sådant förfarande tillförene vi sat sig icke allenast tillfylestgörarnde, utan ock med siörre skyndsamhet ledande till det åsyftede ändamålet, än som kunnat vinnas genom brefvexling med underlydande myndigheter, hvilka i sådant fell åter måst anlita och lita på andra personers åtgärd och omdöroe; att riktigheten af konungers befallningsheafvandes åsigt, att pigan Holmström, så länge hon m:st bibehålla vården om cch digifniogen åt sitt barn, icke kunnat till sireffet befordres, ej blifvit motsagd; och att efter denna äsigt konungens befallniogshafvande, då hinder mötte för anskeffande af annan vård åt barnet, ej kunnat hysa tvifvel derom, att modrens ställande på fri fot intill dess hindret upphörde, varit den e:da utväg som Jegligen kunnat vidtsgas; att hr justitieombudsmannen äfven, likasom hans företrädsre, funvit en motsait åsigt olsglig och efter anställde å:sl mot tillämpvingen deraf, fått densamma ef domstol med ansvar belagd; att omförmälde stadgande i kongl. brefvet den 26 Oktober 41753 för de fall, då qvinna i fängelse dör fra onädt haren ollar hafnrdrac till dxdeotve ff Ilättara