Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 1

nades jag öfver det besynnerliga spektakel, som herrskade i denna stad; man ropade och skrek; på minga ställen hördes högljudda oqvädinsord och häftiga slagsmål. Snart var jag framme vid det ställe, som tillhörde spanjoren, hvilken satt på sin balkong med en ciarr i munnen; på hufvudet hade han en ofantlig halmbatt af samma slag som kreolerna bruka. Han kom strax ned, mottog mig på let bästa, och lät mig, genom sin förekommande artighet och sin bjertliga gästfrihet, snart glömma alla de obehagligheter, ledsamheter och bekymirer, som alltid äro förenade med en resa i Texas. Ni skall således resa genom Prairierna, sade han, och återvänder till Wisconsin, utefter den röda flolen, öfver:S:t Antonius de Bekar och S:t Louis? Det biir min själ en farlig resa, Cabolero! Vet ni icke att man i dessa trakter håller jagt ef:er menniskor, liksom man pi andra ställen anställer jagt efter vilda djur i skogen ? Jag tycker mycket om äfventyr. Sådana skall ni icke sakna; slipper Ri helskinnad undan, så kan ni prisa er lycklig. Ser ni den der spetsbofven härnere, som går och smyger omkring min gård? Han har känt igen er häst, som står buiden vid porter; han skali se efter hvad väg ni tager. Han är spion. Ni skall stöta på lika många bakhåll, som ni träffar trädgrupper. ,Jag skall veta att försvara mig! Låt oss först få er häst in, och biif sedan bär några dagar för att hvila er. Jag skall under tiden söka skaffa er betäckning: Jeg vill råda er att endast begagna infödingar och så litet som möjligt texianer. Indianerna, isynnverhe! commancherna, hafva en märkvärdigt fin hörsel. De skola vara eder tillgifna med tif och själ, om ni blott gifver dem ett gevär