Aftonbladet – 24 oktober 1850, sida 1

Vill du iste sluta någonsin, lymmel?, Ni vet icke, hvem ni talar tilln, svarade han lugnt. Det är mig alldeles likgiltigt, hvilken ni är. Här har jag ett ridspö och ett par pistoler, som snart skola visa er, huru litet jag bryr mig om, hvilken ni är. Gå ut ur stallet!, Den tjocka domaren rätade på sig och tog pipan ur sin mun. Jag är domeren Peters,, svarade han, och ni skall få med mig att göran I detsamma steg uppassaren, mulatten Antiocbus, in i stallet, kom leende till mig och sade: Å piska upp domaren litet, det mår ban bra utaf; ban kan icke athåjla sig från att begå sina streck, om ban icke hvarannan dag får sig litet smörj.n Då jag derpå stack en dollar i handen på Antiochus och å andra sidan hotade domaren med ridspöet, begaf denne sednare sig så Vackert ut. Mulatten yttrade då: Ni gjorde, min själ, klokt i att gå hit ned, nin herre! Var på er vakt; ty man lurar på er. Er häst och kappsäck hafva gjort in.ryck på våra gäster. Ni vet ju, i hvad land pi är? Öm ni vill följa .mitt råd, så res strax. Här bryr man sig icke mer om en menniskas if, än om en flugas, och vi hafva så m:nga domare, att rätt och lag aldrig skipas. En annan dollar blef belöningen för denna menskovänliga varning, och medan jag skynlade mig att sadla min häst, bad jag Antiocbus säga m:g hvad väg jag borde taga iör att komrima till en spanjor, vid namn dun Jose Monell, Ull hvilken jag hade ett rekommenlationsbref, och hvilken bebodde ett litet landtställe, ett par bösshåll ifrån staden. Autiohus gaf mig nödiga upplysningar och jag red stad. Under det jag red gengm Galveston, förvå