Aftonbladet – 23 oktober 1850, sida 3

lels molsagt sig sjelfva dels inför annan domstol emnat andra uppgifter, än inför rådstufvurätten och let ena dessutom visat sig som fiende till min peron; Alldenstund vidare 2 vittnen intygat, att iag ytill sö ande hvilket äfven af min let bevisas; Alldenstund det st åklogeda uttrycket, dessutom, om i af mig begagnadt, såvida det ej sit szma snhang och förvrides, omöjligt a3 innehålla minsta sken af hädelse mot Gud; Alla stund det uttryck, jag bevisat ait jag nytjat, såsom en bild, ännu mindre kan som hädelse ubriceras; Och slutligen alldenslund uttrycket förekommer inder ena historisk framställning, som ock blifvit af Tusen intygadt, anhåller j: :g, att vice häradshöfding err de Bergs påstående miste lemnes utan allt afcendo och jeg erhåtla fullkomlig frikännelse och slifva från milet skild. Deita är hvad jag till mitt försvar haft att anöra. Karske skall det ej vara nog för att göra lut på förföljalsen, kanske återstår ännu att sätta sronan på verket. — Men länge skall man omtalg, ruru det på 1850-talet i det lagbundna Sverga kunde :å on för en embeteman att fräckt träda fram och anklaga en per för det gröfsta brott, för hvilket straffet är lifsets förlust, utan att hvarken hafva nåsot. bestämd: för banden varande fectum hvarpå fetta åtal arundas, eller sjelf verit närvarands vid ilifället, då brottet förmodades bafva byiifvit begånsat, eller ens våsa yppa på hvad sätt ett sådant arott för honom blifvit ongifvet, och att detta kunt ska, utan alt lagen genast bjudit skyld åt den åtunda lömskt engiripte. Hvar äro nu ähörarne af Iser? Nu om nånsin torde de ha behöfts, da böra de till de osynliga ofvanefier, som he falla, ren ej lyda herr de Bergs vink? Skulle len offentliga moralen representerss äfven af den silmänna åklagaren, då har den i sanning vid detta illfälte skylt sin nakenhet med fikonalöf. Det kom då slutligen derhän, ett mitt brott var utt hafva under ett historiskt-kritiskt föredrag nytjat en bild eller ett fizurligt talesätt. Det är för lenna bild, mean i degar, veckor och månader låtit 3 lida. Det är för ca bild jag likt de under dea nörka medeltidens bannlyste, blifvit, så vidt detta serott på den karauter man sökte gifva målet ceom den preliminära undersökningen, brännmärkt å:om en gu are, cch i följd deraf hånad och egabbad i heten, inför ett helt folk De lidanden såväl i andligt som materiellt afsemade, jag härigenom utstått, det men för min närjaramde och framtida existens, som blifvit tillfogadt nig gecom ett så oerhördt argrepp på min person ch mina tänkesätt, lärer herr do Berg lika litst om någon annan kunna godigöra; men hvad jag inser mig hafva rätt att fordra är ersättning för alla a kostaader rättezången och mitt uppehåll här, uner .den långa tid af 5 månader, ådragit mig. Det r härför jag förbehåller miz rätt till den rekonvenionstalen, hvertill jag kan finna mig befogad. Stockholm dena 24 Oktober 48350. F. Borg.