Aftonbladet – 23 oktober 1850, sida 3

dermera af polisbetjeningen anträffades, nekada ni att det varit ban som infunnit sig på assistansen. och påstod att han aldrig innehaft något ut; men då flere personer på pantlänekontoret igenkänt at det varit han, insattes han icke desto mindre i häkte, och kommer att till förhör i poliskammaren blifve upphemtad. (Det är samme uppassare Nylund, som gemom sitt vilda och obändiga sinnelag sistl. år uti ett slagsmål förorsakade en arbetskarls död på ev krog vid Stora Nygatan, för hvilket brott han gedermera dömdes till mansbot-samt aut undergå 28 dygas fängelse vid vatten och bröd.) Åtalet mot studeranden Borg för ett föredrag i Arbetareföreningen. Det nämndes för ett par dagar sedan att br Borgs förklaring i deta märkvärdiga mil nu blifvit afgifven och vi anse oss böra meddela den här nedan i anseende till den uppmärksamhet hvarmed detta mål med skäl följes. Till välloflige Rådstufvurätten i Stockholm! Iaven jag går att afgifva svar på det supästå ende, hvarmed stadsfiskelen, vice häredsböfdinger Axel Fredr,. de Berg till rådstufvurätten den 30 sisti. September inkxommi: i målet mellan nämnde hr de Berg och mig, i avledning ef det föredrag jag hållit ut Arbetareförenisgea den 42 Moj d. å., och hvilke: mål blifvit den 24 Maj fråa Kongl. öfverstäthållare embetet för polisäresder till rådstufvurätten hönvisadt, torde det tillåtas mig aw lemna en kor: framställning af sättet hvarpå detta mål blifvit handlagdt. Kallsd att isställa mig inför härvarande Kongl. öfverståthållareembete för polisärender och anklagas att hafva begåt: ett brott, för hvilket jag barde stå till ansvar eniigt 4 kap. 4 N Missgerniogsbilken, olef jag af en polismästare examinerad wi femton religiösa punkter, som en stadsfiskel uppläste och påstod vara af mig yttrade. I den fulla öfvertygelse, l: som hvarja person raed sundt förnuft, hvilken hbadel: åhört mitt föredrag, måste hysa, att endast est missförstånd, grundadt på dikt eilr ett osannt rykte, kusnat föranleda en så ohygglig anklagelse och au detta gsuxom min förklaring genast skulle häfves — ea öfveriygelse, som jeg är förvissad att hvarje tän kande och cväldig skall finna bekräftad genom del: undsr den länga undersökningen sflagda vittnesmålen — ansåg jag det enklaste och bästa vara, att genom frågornas besvarande upplysa polis yndigheten om det begåpgna misstaget, då icke anande hvad som sedermera synts framträda med alt mera fannolikhet, satt mitt inkellande utgjorde början till er långvarig och planmessig förföljelse, hvars moil jag här vill lemraa å sido. Mina svar upplyste dels att jag ej yttrat hvad åklageren ville påbörda mig, dels att hved jog yttret var fullkomligt öfverensståmmande med en förnuf:ig uppenbarelse, hvilket äfven kunds bevisas af den handskrift jag begsgnat vid föredragets hällands och som ännu fanns gvar. Sedan jeg emedlertid, lik en brottsling, tvenne gånger blifvit afsänd, först uader betäcknpisg ef 2, sedan af 3 polisbatjenter, för ati afhemta nämnde handskrift, och återkommit, konfrontierades jag med en hop vittnen, som skulle intyga min brottslighet. Dessa, till största delen lika okunniga som jag om det brott jag förmenades hafva begått, kunde derom ingentiog upplysa; andra, för bluffade öfver det förfärliga i ett jolisförhör, lemnade orediga och motsägande uppgifte-, och endas: några få hade nog cans att tillbakavisa de lögnaktiga beskyllningarne. Deita ocktadt gick åklagarens, br de Bergs rit ända derhön, att kan fordrade det jag genast skulle träda i häkte. Nu först märkte jag, att hr de Berg var inspirerad för mitt fällende, i stället för att, som san hade haft skäl att vänta af en rättvisans handhafvare, icke betrakta den acälagade såsom skyldig, så länge ännu ej några bingande bevis mot honom förefunnos. Tiil följe häraf önskade jag veta hvstrifrån hr de Berg hemtat si: apgilvelsa, enär ham själf ej hört hved han påstod mig hafva yttrat, samt yrkade, att han sågom embetsman och menniska vore skyldig ett uppgifva den eller de personer, gezom hvilka det kommit tili hans kunpskep, aut jag heft sådana yttranden, som voro döden värde, på det ej oskyldiga personer måte blifva misstänkte, eller angifvarne befinna sig ibland vittnena. Härtill kunde emellertid hr de Berg icke förmås, hvartill skälet också numera, efier samtliga vittnenas afhörarmde, lät kan inses. I d-t stället, icke aktande för rof, att i sinoffentliga befattning och i en sak, som naturligt måste fästa hela allmänhetens uppmärksamhet, fortfarande framstå såsom ombud för onämnde angifvare, inkallade han en mängd vittnen, och när dessa ingenting. bade ait förkunna, anmodade han slutligen mig sjelf attinkalla flera, möjligen i hopp att jag sälunda skulle kunna, sedan ban ingenting förmått bevis2, hjelpa honom till mitt eget fallande, Medan detta bedrefs inför polisens hemliga domstol (ty mot vanligheien fingo inga åhörare dervid vara tillstädes) och innan ännu protokollet vore justeradt, såg man i en af stadens tidningar alla anklagelse, unkterna ordagrannt aftryckta, och samma tidnings utgifvare uppträdde som vittne emot mig, såsom den ende, hvilken bejakade anklagelsepunkterna och sökte under tiden framställa saken uti det för mig mest ofördelaktiga ljus. Emellertid blef målet efter 4 dagars hemligt förhör och sedan ailenast några vittnesmål, or just ej de för mig fördelaktigas e, blifvit justerade, hänskjutet till rädstufvurätten, hvarest deck hr de Berg endest gjorde de 3 första frågorna, eller dem ur hvilka han förmodligen trodde sig kunna åstadkomma bädelse mot Gud, aniävgiga, sedan han hos justitiekanslersembetet anmält mitt affall från den rena pevangeliska läran och utspridandet af villfarande lävrosatser), som i de öfriga 42 frågorna skulle innehällas. Utaf den nu af rådstufvurätten slutade undersökning inhemtas: att alla de här förhörda vittnen, 48 ill antalet, enstämmigt intygat, att jag ej, som br å0 Berg falskligen avgifvit, hädat Gud, och hvad de särskilda anklagelsepunkterna angår, så ehuru hr de Berg yrkat ansvar endast för 3:dje punkten, acser jag mig dock böra vidröra öfven 4:sta och dra, alldensiund hr de Berg i sitt slutpåstående talar om brist på full bevisning mot mig i dessa tvenne punkter. Anklagelsepunkterna lyda såhär: 4:0 af de många personer, hvilka i följd a löftet om Messias utgåfvo sig för den af Gud utlofvade Christus och hvilka bedragit sina samtliga, för att såmedelst lillvinna sig makt och anseende, ingen af dem lyckats såväl som Jesus Christus, stiftaren af vår religion, hvilken sistnämnde framför de öfriga, egde fördelen ef en högre upplysning och känne dom ef åtskilliga för judiska folket främmande vetenskaper, som han af egyptierna inhemtat.r 2:23 Qte enligt bibelns läror står Gud bestämd: uli fiendtligt förhållande till mennriskan, som genom syndafallet blifvit straffad, antingen derföre at Gud missunnade menniskan den förbjudna frukten eller af misshag deröfver att hon genom förtärandet af Genna frukt inhemtat kunskaper. 3:0 ait då Gud skapade veriden, förjagade han menniskan ur sin famnr. Hvad de två första punkterna angår, förefinnes följande bevisning: — — — mNR —-—— — mm oe mm (MR Mm EV KA VA Jr Jr AR (0 — OA NR er n-—n u ee SR ma rm I po -—— t t i ve j n 09 mc