Aftonbladet – 22 oktober 1850, sida 2

ipplösningen af det dilemma som framställer ig, om det påståendet ej kan afvisas, att, å ina sidan, hvarje representationsförändring, gewomförd utan de närvarande ståndens gemenamma bifall, på ett eller annat sätt är revoution; men att, å den andra, dessa stånd, samnansatta som de äro, hvarken uttrycka det utlmänna politiska tänkesättet i landet, och öljaktligen ej ur sig kunna gifva upphof och if åt ett nytt, för detta tänkesätt tillfredstäliande representationssätt, ej heller sinsemel an, utan antagande al nära nog ett mirakel, unna komma öfverens cm antrgande af et: rån annat bhbåll ursprunget förslag till en resresentationens ombildning, hvarmed nationen slefve belåten. Om allt detta, utan regress ich incidens skulle vara fullkomligen riktigt, å hefunne sig Srerige verkligen på den brant, ut antingen nödgas störta sig i en revolution, Her gå tilibaka från det påbörjade sträfvan let till politisk reform och åtnöjas med det hitillsvarande oefterrättlighetssystem, som ståndsadelningen medför, Det är emellertid icke ir W:s, och bör ej heller vara någon annan osterlandsväns tanke, alt vi åtminstone ännn finna 0:s absolut i detta svåra ditemanr. D från konungen utgått ett represeatationsom bildningsförslag, som således redan har den ra statsmakten för sig, skulle utgången ur den nyss omtalade labyrinten bestå i ett vinnande af de fyra ståndens bifall härå: ett vinnande, hvilket visserligen synes ligga på miraklernas område, men hveartill hr W. har ve lat bidraga g nom sin skrift, i förboppning att om allmänna tänkesättet kan blifva nog enigt och starkt för det kongl. förslaget, en påtryck ning härigenom måste tillvägabringas på sjelfva de fyra stånden, som de icke skola vara mäklige att emotstå. Hr W. gör sig emellertid inga illusioner om ringheten af detta motstånd. Han tillstår, attl. svårigheterna för reformens genomdrifvande äro utomordentligt stora. Och han ser denna svårighet icke blott ifrån ståndens sida, utan äfven från sjelfva konungens. Kouungen kan omöjligen,, säger hr W., till förmån för en ny och efter hittills obepröfvade grunder sam mansatt riksförsamling medgilva någon äfven a! behofvet påkallad förändring uti förhållanden: saellan regeringen och representationen, eijler någon utvidgning af den sednares makt, utan att de under dessa omständigheter naturliga farhågorna, aft denna makt skatl missbrukas och regeringens förmåga att verka för landet: bästa derigenom blifva inskränkt, först blifvit af erfarenheten om den nya representationen: godhet undanröjdan. Detta utgör alltså betänkligheterna från kongliga hållet. An från ständernas? Det är lika omöjigt fortfar kr W., för de fyra stånden att för ailtid afsigs ig den makt de nu gemensamt ega, utan att, de nya ombudens patriotism, duglighet och förmåga att uttrycka folkets önskningar, fordra och erhålla garantier, om kvilkas limpligaste beskoffenhet de, såsom representanter af olika in ressen och åsigter, skola hafva ytterst svår! at blifva ense. Hvarje enighet emellan stånden är också försvårad genom deras ömsesidiga misstro till hvarandra motiver och insigter; deras fruktan att genom förändringen snarare något visst stånd skall erhålla ett obehörigt tillfälle att göra sina af de andre såsom för hatliga ansedda fördomar och intressen gällande, än ett af ståndsförhållanden oberoende ut tryck af det allmänna tänkesäitet vinnas; de ras invecklade arbetsordning, som gör det omöjtigt alt utröna huruvida faltade beslut äro ett sant uttryck af flertalets samvetsgranna åsig ter, eller om de äro tillkomna genom intriger: och slutligen deras öfverläggning och beslut ståndsvis, samt makt att, hvart stånd för sig. förkasta allt hvad som ej i hvarje afseende är öfverensstämmande med dess åsigter. Såsom det, åtminstone icke för närvarande, är Aftonbladets afsigt hvarken att bejaka eller förneka hela denna framställnings giltighet i grunden, nöja vi oss blott med att redogöra för br W:s tankar i ämnet. När han kommer till frågan om sättet för nyss omtalade store hinders häfvande och beredandet af en möj lighet till erhållande af någon förbältring ut det samhällsskick, som nu förlamande inverkar på all verksamhet för fäderneslandets äl framter han såsom nödvändigt: satt siänderna uppgifva all hipp att kunna åstadkomma rå: got i sig sjelft fullkomligt och enligt allas åsigter förträffligt, samt således ej, såsom vilkor för sitt bifall till en ifrågasatt förändring, fordra dess uppfyllande af alla önskningar, men deremot förena sig till .emensamt sträfvande för den åtgärd, som måste erkännas vara den för närvarande mest väsendtliga af alla, nemligen undanrödjandet af de orsaker, på bvilka de hittils oöfvervinneliga svårigheterna för en ägdrmålsenlig reforms tillvigabringande bero.n Desa orsaker ser hr W. i följande omstän digustar : aw4 den närvarande representationen, såsom vissa stånds, icke folkets, ombud, från sig utesluter en mängd personer med stor patriotism och erkända talanger; att dena ej är i åtnjutande af folkets förtroende eller på dess tänkesätt utöfvar nigon ledning; att dena ej eger regeringens aktning eller omfattar Kocungens rådgifvare, samt således ej gör någon på gemsnsimt förtroende beroende ändriag af deras ömsesidiga förhållanden möjlig; och att till följd af dess invecklade arbetsordning någon sikerhet för besluteas öfverensstämmelse med flertalets åsigter, om hvad som är bäs!, ej finnes. hvarpå han gör den slutsats att till alli dettas undenrödjande erfordras: a) alt, ger om ett förändradt valsätt och ett ökadt deliagande uti valen, bereda ett somnt uttryck för den allmänna opinionen; . b) att, genom tillfälle till en öppen och daglig gemenskap mellan Konungens rådgifvare och Tepresentationen, samt möjlighet fer de förru att deltaga ubi den sednares arbetsn, bereda öfverensslämmelse i åsigter hos regeringen och folket; samt e) att, genom en förenklad arbetsordning, uteKA AO AR SA nn nn ÖA a I AA AS OR