Aftonbladet – 21 oktober 1850, sida 3

ner uppgifvit Spångberg såsom den der stulit sedeln, och dessutom en gång på rådstugutrappan tilldelat hozom ett slag med sin käpp. Spångberg talade nycket om Lorentz zesteringar med händerna, hvarigenom hen skulle för åhörarne hafva utpekat Spångberg. Loren:z å sin sida förneksde ati han sagt åt nåzon att Spångberg begått stölden, men förklarade att ban, så att flera hört det, sagt att flickan Thunborg var oskyldig till denna stöld. För öfrigt nesade han att någonsin hafva slagit Spångberg, cch hvad öfverfallandet den 46 beträffade, påstod har sig hafva vittnen, som kunde intyga, att han icke utkom från domstolen förr än redan Spångberg ute på trappan blifvit slagen. båda sidor åberopadss viitren och målet uppsköts. — Tvenns smedsgesäller voro i dag angifne, att sistl. gårdags afton på Clara norra Kyrkogata hafva äverfallit och slagit tvenne arbetare. Vid med dem härom anställdt förhör nekade båda härtill; men då irenne vittnen på ed intygade, att den ena gesällen, som vid tillfältet varit rusig, tilldelat en af arbetarne :rerne skuffainger, samt att den andre smedsgesällen tilldelat honom 8 käpprapp, fälldes den förstnämnda att böra för 3 skuffaingsr, fylleri och gaturedsbrott tillssmmans 48 rdr 8 sk., samt den andre för 8 slag och gatufredsbrott 47 rdr 24 sk. bko; hvarjemte de skulla ersätta vittnena. — Angående poliskonstapeln Creppards öfverfallande på Träsktorget sistl. vecka af åtskilliga artillecister vid 7:a batteriet, hvilka dertill skulle blifvit aggade af förste konsiapeln vid samma batteri, Lacergren, hördes i deg ytterligare ett vittne, nemligen en vid Trösktorget boende qvirsperson, hvilken upplyste, att hona väl sett några artillerister vid det omnämnda tilfället slå och sparka Crsppard. som Frediigt gårt förbi dem utan att yitra ett ord, äfvensom alt bon hört någon dertill uppmana dem, under yttrande, sisom orden fallii: S den rackacen i halsjerup; men hon kunde icke igenkänna hvilka de voro, emedan de dregit mössorna ned för ansigtet, och hade icke observerat den Person, som fällt ovannämndie yttrende. Sergeenten, hvilken såsom batteriombud åtföljde konstapeln Lagergren till polisksfnmaren, tillfrågades af poli mästaren om icke batterichkefen vidtagit någon åtgärd för att i kasernen få reda på våldsverkarne, men hode sig härom ingenting bekant. Konstapel Lag:rgren upplyste dock, att förhör häro om hållits, men utan resultat. Ni vilja då icke bekänna ? frågade poliemästaren. Nejo, svarade konstapeln. Det tror jag nog, återtog polismästaren. Emellertid borde mi begripa till hvilket groft oskick ni 2jort er förvunnpa genom ett dylikt uppförande, och att sådant hvarken kan eller bör passera utan näpst; serdeles om det kan bevisas att en af underbefälet öretagit sig att uppmana so!dsterna till dylika leglösheter. Man borde åtminstone kunna vänta au befälet bemödade sig att vinna ljus i saken. Det är icko så lätt, då alla nexa, inföll serseanten. Då ingen vidare bevisning i målet fanns att tillgå, hänvistes det till krigsrätt. — I dag bar anmälan åter skett om skador, förlorsakade af öfverdådigt körande, nemligen ett en åkordråsg, Hermsn Svärd, sistlidne gårdegs förmiddag å Mynttorget öfverkört delkullan Anna Mattsdotter, semt stt drängen Wilhelm Herman Hallberg Isis. gåirdeg i Ålands gränd omkullkört gossen Adolf Fredric Ahlgren, om dervid blifvit illa skadad i lensigtet. Båda drängarns äro vid vite uppksllade i poliskemmarer.