Aftonbladet – 21 oktober 1850, sida 3

nfann sig. Då denne, vald till skiljedomare, fick veta or aken till den besynnerliga tvisten, då han såg banknotern; ch schweizaren der bredvid med ett ansigte, som had: len största olycka händt honom, uppgaf han ett högt skratt hvilket skattmästaren åter kraftigt instämde. Foga dig i ditt öde! ropade sir George och omfam rade leende sin väs Här kan intet ändras.n ,Det är just precist hvad han icke vill tro, sade fält skattmästaren. Men jag öfverlemnar åt er, sir George att göra honom begripligt det enklaste räkneexempel verlden. Mig kalla andra göromål. Au revoir! Med dess; ord rekommenderade hen sig och gick. Fortunatus måste väl slutligen lära sig att tro på slum pens gunst, o ktadt den tanken ständigt återkom, tt ma vore i komplott för att göra sig lustigofver honum. Likson genom en taskspelarekonst hade han blifvit en rik mar och ban fruktade att det skulle sluta på samma sitt, så som ett tomt gyckelspel och bländverk. Emedle:tid förblef allt som det var. (Generslen, d båda damersa, kapten Smith, alla som han besökte, bekla sade sig öfver sina lotter och önskade honom lycka. E af de mindre banknoeraa, hvilken han, likso n för stt der med anställa prof, bjöd en vexlare, höll stånd och för vandlade sig till guld. Han var för framtiden befriad frå alla närinssomsorger. Anställningen i engelsk tjenst Vv: honom iek2 mer nödvändig. Det siod i hans egen mak att bestämma sitt framtida förhå lande till verlden. Oc likväl gladde honom slumpens huidhet mindre ön ma skulle ha väntat, då man besinnar, att han var en ma: som tillbragt större de!en af sit lif i mödssanma han delsgöromål, i den enda afsigten alt vinna, samia pennin sar och blifva rik. Sir George, som detta icke undgick, kunde ej afbåll sig ifrån att några dagar sednare meddela honom decn anmärkring, kanhäsda i den doda efsigten att aflocka si vän en tillåtelse att få bryta sitt gilna If.e. Det är sannty, svarade schweizaren; jag bar aldri varit i så lysande omständigheter som nu. Också kund jag aldrig vänta att genom egen flit vinna en så stor för mözgerhet. Och hk-äl tillstår jag för dig, att fordom för skaffade mig en oändligt mycket mindre vinst, den ja kunde akta såsom frukt och lön för mina arbeten, oänd ligt mycket större nöje. Hvad vi förvärfva genom an strängning och egen förtjenst, erkänna och älska vi såsor