Aftonbladet – 21 oktober 1850, sida 2

jedamöter under denna tid ännu lefva, kunna bäst bevittna detta förhållanda, och delade sin ordförandes åsigt, samt tillstyrkte bolaget att upprätta den örutnämnda bogserfarten om staten ville med trejerdadelar d taga i kostnaden, hvarefter, sedan bojaget doråt lamnat sitt bifall, en skrifvelse i öfversnsstäramelse dermed till Kongl. Maj:t i underdånighat afgafs. 4849 års kanalrsvisorer, hvilka sammanträdds innan nådigt svar härå ingått, framställie fråga att på sjön wWiken placera ett ångfartyg ill trafikens betjonande, men direktionen förklarade sin åsigt oföränderligen vara, att, derest någon fördel af sn dylik åtgärd skulla vara att förvänta, så torde farten i alla sjöärne dermed kunna betjerasz. Doat är denna princip: afgiftsfri bogsering. till: gänglig på alla kanalsjöarne som ligger till grund ör det förslag i detta afssende, som bolaget nu anjagit och som på en gång utröra vilkoren för företagets omfattande iaflytelsa på trafiken och äfven för rimlighoven af någon förhoppning om allmänhejens deliagando derför. Denna form, ganska skiljd fråa den som kommerssrådet Santesson synbarligen silvit detta ämne, har uteslutande utbildats under len tid grefva Pas: var ordförande i Götha kanaliirektioaen, hvilket ock bäst havisas deref, att de osinadsberäkningar för danna ångbogsering som direktionen vid sista bolagsstämman afgifvit, just på s3a priacipsr äro byggde, ehuru tankan om höjning i kanaltaxan ul data direktionens förslag iaJuit såsom en följd af ett uttryck i Kong! Maj:ts atdiga skrifvalsa i ämaet, syftanda på någon lindrig bogssringsa!gifi — Friskyitens adress om kolerany är titeln på en artikel i Friskytten, hvari man bland annat löser följande rörande rökningar mot soleran: Eauru Fsiskytien således är af den tanka, ati en sh ändamålsen ig luftvexliog i de flesta fell ning ((obsksrökning undantsgan) öfverflädig, vaser den sig dock böra för vissa resonde, t. ex. br Rjääf m. fl, rekommanadera rökning såsom den baskrifves tillgå vid några karantänsplatser i Skåne: Rökbodarns äro något högre än vanliga siinstigor och deri inköres den resande och indränkes i en sådan massa af chlor-tökniog, att han vid utzonsten knappast kan andas och har en brinasrnde huvudvärk. Sypnerligast äro postiljonerna utsatta för denaa grymma behandliog och de klaga jammerligt öfver bröstoch hufvudplågor. Vanligen verkälles rökniagen af någon arbetskarl, som har ingen reställning om hvad chlor är eller hur giftigt d-ua ämna inverkar på rmenniskoorganismen, och ofta gnar dot dessa personer ju mer den innestäsgde svärjer och pesterar. Man gir till och med så långt, att maa icke bloit röker resande och dera3 persedlar; på ett ställe rökade: en käring och sju stycken nönor, hvarvid de sadnare fisgo så pass, att de aldrig kacklade mer.n (En beskrifaiog, likartad med denra, om hvad verkligen passerat, läses i Snällposten.) Datia påminner om en händelse från året 1834, då kolersn gressorade här. Till en af d2 södra kantiosspatserna ankom en beskedlig småländsk bonde, som såg något misstänkt ut, synnerligen som havs svaga bröst gaf åt hans utseende ea mar än vanlig anstrykning af facies Hippocratieas. Först fick han en 801 dosis af chlor, och då han dervid mådde illa och vissa betänkliga symptomer framstodo, ansågs det af vakten nödigt att förstärka rökisgen och detta skedde på så sätt, att men tog derskurna ulistrumpor, nöthår, penofjäder, en semmal hattfit och mera af samma slag, samt tände i2srå eld och anställde en rökning, lika kolossal som vär våra fruar hänga upp sina skiokor i skorstenarne. — Vi behöfva väl icke säga, att man om ugången kan tillämpa det Holbergska uttrycket, att Pationten döde, men Febern forlad hamp. I en viss halländsk stad lärer man drifra omsankaa så vidt, att man på gästgifvaregården äfven röker de sediar, hvarm2d dan resazada betalar sin skjuts eller sitt vivre. Måhända får man härleda denna verkliga rökpassion från den för Halland mera utes!utanda sysselsättningea att röka Halmstsdiax, något hveri halländningen, som man vet, eger af gammalt ett sannt mästerskap.,