Aftonbladet – 19 oktober 1850, sida 2

lägar gå de svaga dödliga, förlorat tron på denna sanning ust i de sviraste ögonblicken, då det var som mest an eläget att qvarhålla den. Men nu, då han andades lätt i det inre välbehaget sor elsan skänker, och oväntadt såg sig omfattad af en vän: rmar, just då ban trodde sig stå öfvergifven i fremmand and, kände han sig med lif och själ småningom åter fast rext vid den omgilvande verlden, från hvilken han fö Utd tycktes hafva lösslitit sig och som hittills varit lik om död för honom. Angenäma förhoppningar uppblom trade åter för honom, om också sparsamt såsom förstlin arne af den unga vårens blommor spira upp ur snöfältei den vintriga Mars. Mest intresserade honom utsigte: ill en personlig bekantskap med den brittiske öfverbefäl vafvaren på Sicilien. Ty anställandet i engelsk krigstjens rade Jockat honom till Sicilien, och det ringa penningbe opp, som han räddat ur skeppsbrottet, hade betydlig sammansmält genom hans frikostighet. De ekonomiska be cyraren äro af alla menskliga bekymmer de mest vidriga, eme lan de blott erinra om kroppslig nödtorft och djuriska beho Sir George infonn sig på bestämd tid och med ett an igte, hvari den klaraste glädje strålade. Han förde For .unatus med sig, men icke till det engelska hufvudqvar eret, utan till en engelsk krigs:kattmästare, hos hvilke; seneral Fox, som en gammal vän, intog sin frukost. ID nträdde i en inbjudande sal, der redan ett litet sällska var församladt. Siv George presenterade sin vän först fö vusets damer, en äldre och en ganska täck yngre, vi mn miss Anna Hartley, förmodligen värdens anförvand! ch sedan för denne sjelf, äfvensom för general Fox oc! n engelsk sjökapten vid namn Smith. Generalen, en man af medelmåttig storlek, med snö hvitt hår och vid omkring sextio år, emoitog den ung schweizaren med förekommande godhet, och uttryckte me rörelse sin tacksamhet för det bjeltemod, som han ådaga gt genom sir Georges räddning wid Austrias skeppsbrot Äfven vid frukosten, som var anrättad på gammalt väl kändt engelskt vis, ganska bastant, vände han helst ta jet till honom, och redsn underrättad om ändamålet fö hans res2, gaf han honom den tröstande försäkran att ma skulle sörja för honom.