Aftonbladet – 19 oktober 1850, sida 2

velaktigt återbetala alla odlingsomkostnader. Gottland afyttrar årligen 40,000 tunnor spannmål; men i stället för dessa 10,000, bör det kunna afyttra minst 150,000; ty icke blott myllan, utan två tredjedelar af betesoch skogsmarkerna äro vida bättre än de gamla odalfälten. Med ett ord, i allmänhet tagen är denna ö så beskaffed, att ingen del af Hans Maj:ts länder kan framvisa så mycken förträfflig jord, skicklig till de bästa odlingar och förbättringar, men som också för närvarande ligger så vårdslösad; ty hvarthelst den resande vänder sitt öga, visa sig nya föremål af antingen myrland, ängar, betesmark eller skog, som knappt betala landtmannens möda med att hopsamla den usla skörden. Gottlands bönder veta ingenting om d2 nya odlingar och jordförbättringar, som äro för händer i rikets andra län, utan följa blindt fädrens fotspår, mera kära i ett litet klent husbehofs vattenverk, än i fruktbarheten af fisa hundrade tusnland ypperlig jord. Här behöfs isanning lagstiftarens mellankomst, för att undanrödja dewa hinder, och utan en sådan skall aldrig denna — man kan ej nog upprepa det — högst förträffliga ö kunna bringas ur siit närvarande tillstånd af? vanhäfd. Efter dessa utdrag låta vi nu följa m:r Waierstones bref, lydande som följer, och hvartill originalet som är på engelska, finnes i redaktionens förvar tillgängligt: Till utgifvaren af Aftonbladet i Stockholm! Wisby den 410 Oktober 4850. Min herre! Min uppmärksamhet har blifvit vickt på några anmärkningar af utgifvaren af dena svenska Tiden öfver oti bref, edresseradt af några mina landsmän till utgifvaren af Londontidningen the Times, ang rorna på Gottland — i hvilket bref de förklara sig missledda och narrade genom det Gotiländ:ka myrodlingsbolagets prospskt och genom åtskilliga artikiar i Chambers Edinburg Journal, hvaraf de föranleddes besöka derna ö och hvaruti de säga sig hafva noggrannt undersökt alla bolagets ägor. Denna uppzgift motsäger jag på det mest bestämda sätt, enär de under sin vistelse härilandet ständigt befunno sig i mitt sällskap intill de två sista dagarna, hvilka de tillbragte i Wisby. Under detta deras besök var väderleken tryckande het, så att vi endast kunde gå öfver mycket små stycken af de serskilda myrorna, och brefvets författare, m:r Cunningham, sig blott en del af en bland de minsta myrorna, sedan han der sammanträffat med oss på vår resa söderut jå ön, Med ett enda undantag (m:r Pretty) föranleddes alla de som undertecknat brefvet, att besöka landet endast i följd af min berättelse om bolagets ägor, införd i Chambers Jouraal för den 29 sistlidet år, der jordmånens beskaffenhet tydligt beskrifves. Jag tror att mina landsmän blifvit missledda endast af sin egen inbillniogskraft, hvilken sannolikt har föreställt dem ett fulikomligt El Dorado, der de endast behöfde sätta sig ned för att komma i åtnjutande af alla desamma och ännu flere beqvämligheter, än de hade lemnat hemma. Vid färden genom landet synes svårigheten att erhålla tillräckiiga förråder af mat, dryckesvaror och andra beqvämligheter hvilka man så lätt erhåller i Skottland, hafva, i förening med den öfverdrifna hettsn i atmosferen, helt och hållet skingrat deras illusio ner, gjort dem nedslagnaa och förledt dem att se allt i svart (i originalet: to view every thing with a jaundiced eye) under det brefvets författare m:r C., sjelf fullkomligt främmande för allt som hör till tandtbruk, hade i Wisby blifvit så inproppad (i orig. ecrammed) af några personer hvilka ej tycka om myrodlingsföretaget, att han redan kom derifrån ut på landet, fullkomligt preparerad att fiana allting felaktigt, och detta än mera då han bedrogs isin väntan att finna Hochheimer eller andra fina viner i huset hos en obemedlad tysk odlare, den vi under vår tur besökte. Han såg likväl tillräckligt (oaktadt sitt råd till landsmän, att ej mera tånka på denna ö) för att efter sin återkomst till England finna sig föranledd att bjuda några tusen pund för en egendom här i 2rannskapet. D2 skottar som undertecknat brefvet kommo hit med mig, i följd af min ofvannämnda berättelse, men icke, såsom de säga, af en för mycket smickrande prospekt af bolaget, äfvensom bifo2ade bref från hr Cunningham bevisar, att jemväl ban kom hit på grund af samma berättelse. Att de hverken blifvit missledda eller narrade ådagalägges lätt med en hänvisning till nämnde berättelse. Det låter besynnerligt för mina öron att höra bolagat kalles ett engelskt bolag, då jag med visshet vet att det består af några få svenske män som äro intresserade för landets framskridande.Och om de zunna förmå nigra få verksamma skottska eller engslska farmers att sätta sig ned på deras jord, skall detta visserligen befordra deras syftemål. Det är väl bekant, att skottar, som sätta sig ned i andra länder, vanligen endast lefva för sitt yrke och genom sitt exempel stimulera andra till ökad: ansträngaiazar, samt att de dessutom aldrig pläga blanda sig i politiska ämnen. Jag har funnit mig uppkallad att framträda vidi detta tillfälle endast på grund af den öfvertygelsen att här fianes ett godt utrymme för idoge män och: att sådane måste lyckas. Jeg är också mycket öfverraskad att höra insinueras, att bolaget försökt nerra personer att köpa af dess jord, väl ve:ande, att bolaget vägrar att sälja eller utarrendera till nåz0n, som icke först genom egen undersökning stadzat sin öfvertygelse i alla hänseenden. Efter att bafva tillbriogat hela min lefnad med landtbruksyrket i en af de vackraste och bäst odiade orter af Skottland, anser jag det icke innefatta att öfverdrifvet anspråk att kunna sätta mitt omdöme emot alla subskribenternas, (af hvilka blott två voro landtbrukare) och att förklara, att mycket af bolagets jord är ganska tjenlig att sälja, samt att praktiska män utan svårighet kunna förskaffa sig goda gårdar. Jag har äran teckna James Waterstone. a Litteratur. Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utg. Ny