Aftonbladet – 18 oktober 1850, sida 2

teg, som just emot denna, derigenom att vi nogrant aktgifva på dess första och förebådande tecen, samt undanrödja da menliga inflytelsear, hvilka ;rfarenheten visat befordra utbredningen af alla epilamiska sjukdomar. Stockholm den 145 Oktober 4830. Svenska Läkaresällskapet. EET — Summarisk uppgift tili Evenska Läkearesällskaata okoll, tisdagen den 45 Oktober 4850 angåde sjukdomstillståndet i hufvudstaden under den sjstförflutna veckan: Sjukligheten obetydlig. Allmännaste sjukdomsfurmer: katarrher, halsfusser och skarlakansfebrar; mindre allmänna: rheumatlismer, gastriska febrar och liarrheer; några fall af frossa, kikhosta, koppor och nissti På K. Serafimerlszarettet: nervfebrar. På KX. Garaisonssjukbuset: några lunginflammationer och rossor. På Provisoriska sjukhuset: ett fall af kopbar. På stora Barnhuset: ringa sjuklighet; ingen ifvervägande fsjukdomsform. På båda Barnbördshusen: friskt. I fängelserna: diarrheer och vattusot. — Högsta domstolen har nu dömt i det bekanta målet om reångleriidkerskors försäljning af öl och dricka under en kann s belopp. Äfven högsta domstolen har, på grund af en öfverståthållareembete:s kungörelse och att i denna iberopas nåsra af ålder begagnade ord i taxorna för bryggare, hvilka icke mera öfverensstämma med dex eijest erkända allmänna rätt, som i sednaare tidr stadgade författningar lemnat icke mndast landtmän utan senkvar, dömt till fördel för en uteslutande rätt åt krogarne att förilja dricka och öl. Det är till krogen folket skall på det viset tvingas, för att man sedan skall kunna högt beskatta krogen och således afven indirekt arbetsklassen. Se här lydelsen vf utslaget: Sedan öfverståthållareembetet för palisärenden, hvarest anmäldt blifvit, att kontoristen Elgs hustru, mängleriidkerskan Aurora Elg, i sin månglerilägenhet i buset 2 41 vid Stadsträdgårdsgatan försålt svagdricka och öl i mindre qvantitet än en kanna, zenom utslag den 31 Okt. 4848 fällt hustru Elg att derför böta 3 rår 46 sk. bko; så hade Svea hofrätt, der bön sig besvärat, medelst utslag den 3 April 1849 sig u!låtit att, emedan klaganden erkänt, ett hon uti sin mångleriiägenhet, efter öfverenskommelse med bryggaren Bjurholm, försålt dricka till mindre belopp ån ec kanns, men, enligt de för bryggares illverkningar utfärdade taxor, hvilka, i afseende på bryggares skyldighet att i öppen försäljningslägenhet tillhandah ia allmänheten dricka efter bestämda mått, jomväl funnos åberopade i öfverståthållareembatets kungörelse d. 29 Nov. 1847, bryggare icke vore kerättigade att sjelfva sälja dricka i mindre qvantit: t än en kanna, och följaktligen icke heller egde att åt annan person uppdraga försäljning af sådan vara i mindre parti eler sådan rättighet åt denne öfverlåta, thy och som, efter särskild stadga, utminutering ef dricka tillkomme näringsidkare och krögare, nvarvid, enligt 49 2 mom. i bandelsordningen d. 29 Dec. 14846, tilis vidare skulle förblifva, samt denna vara i försä!jning i minut uti öppen salubod eller örsäljningsstånd icke heller funnes upptagen bland do varor, som mångelskor uti första klassen, efter afverståthållareembetets kungöre!se, angående miånglerirörelsen d. 46 Juni 4847, egde att försälja; alltså och då stadgandet i bemälde -mbetes kungörelse d. 29 Nov. 4847 om rättighet för landtmän och anire personer att, i Stockholm å torg och hamnar samt andra till landtmannaprodukters försäljning anvisade ällen, försälja dricka till hvad qvantitet som helst, icke vore tillämpligt till förevarande fail, der den anmärkta försäljningen icke skett å så beskaffad almän plats, fupne hofrätten ej skäl att göra ändring i öfverstårhållareembetets öfverklegade utslag. Häruti kade kleaganden hos K. M. sökt ändring eller ock att af nåd varda från det henne ådömda ansvar förskonad; men K. M. kar, vid föredragningen bäraf den 9 dennes, hvarken funnit skäl vara snfördt, som i hofrättens utslag kan verka ändring, eiler anvledning förekomma att den sökta nåden beviljar nt