Aftonbladet – 18 oktober 1850, sida 2

sfter sin ankomst finna en vänlig boning i en jurists hus. Messinas värdshus voro, åtminstone då, af det slaget, att den logerande fremlingen måste göra värden till sin gäst och undfögna honom. Dessutom förutsåg Fortunatus, att han visserligen ej skulle finna en stadigvarande plats i denna stad, men likväl en längre tid der uppehålla sig. Så snart han ordnat de små husliga angelägenhetern2, hvartill man också råste räkna förökandet och kompletterandet af hans kläder, så att han kunde göra sig gällande i sällskaper, använde han de första dagarne att uppsöka den korrespondent, på hvars inrådan han kommit till Messina. Egentligen behöfde han ej länge söka denne; ty han erhöjl snart D0g visshet derom, att den gode vännen, hvars råd visserligen var dåligt, ej tillhört regemeniet Wattiewyl, utan Frohberg, men aflidit af de svåra sår, som han erhållit på Melia vid ett upplopp af dervarande soldater. Huru artigt schweizerofficerarne också bemötte sin landsman, kunde de likväl blott visa honom bedröfliga utsigter för urpfyllandet af hans önskan att blifva en af deras. Det felades först och främst för ingen del office rare, utan endast soldater vid de regementer, som stodo i engelsk sold; för det andra var äfven en officers lott i Siciien så glädjefastig, att en bodbetjents befattning hos någon betydande krämare skulle kunna kallas afundsvärd i jemförelse dermed. Det särasta af allt var likväl, att ingen personligen kände den gode For. unatus, hvilken ej kunde bevisa trovärdigheten af hvad han artigt nog herättade om sin härkomst, sin karakter eller sina öden, annat än genom sitt ansigtes ärlighet. Men då saken rörer penningar och tjenstebefattningar, föredrager man 1 våra dagar giltiga papper framför det ärligaste ansigte i verlden. Och tyvärr hade, vid Austrias skeppsbiott, äfven Linihis papper blifvit böljornas rof. Han bemärkte ganska snart, art just för denna omständighets skull visade de af hans landsmän, som han språkat an, mindre vänskaplighetDetta afskräckte honom från försäket att göra ansökningar eiler tränga sig på de öfriga. Och sålunda stod han, genast i första veckan, ensam på siciliansk botten, utan bekanta, utan vänner, utan mål, utan sysselsättning, och inskränkt till umgänget med sig sjelf. (Forts.)