Aftonbladet – 17 oktober 1850, sida 3

(Insändt.) Bore och Götheborgs Handelstidning contra Östgötha Enskilda Bank. Under denna rubrik har till Red. blifvit insänd nedanstående artikel, som synes ganska upplysande i afseende på ett i tidningarne omtaladt faktum rörande Östgötha bant. Red. tillägger vid dess meddelande endast, att det synes nog besynnerligt och liknöjdt af bankdirektionerna, att icke någongång sjelfva lemna sådana upplysningar, som kunna bidraga att skingra felaktiga föreställningar band allmänheten, när dessa hvila på premisser, som hafva skenet för sig. Den insända artikeln lyder som följer : Bore trodde sig uti hofmarskalken Aminoffs patetiska anförande vid bolagsstämman med delegarnae I Östgötha Enskilda Bank i Linköping hafva funnit en märklig upplysning rörande Östgötha privatbank. Denna upplysning skulle hafva bestått deruti, att, enligt hr Aminoff, bolaget stod i stor obligation bos hrr direktörer, derföre att de under det förflutna året, då bankens rörelse, i följd af ogynnsamma konjunkturer, var på väg att hämmas, på egna namn och egen risk upplånat omkring 700,000 rår bko, hvilket ganska stora lån, hvutförutan banken ej kunnat fullgöra sina förbindeiser, troligen icke erhållits, om ej htr direktörer varit i affärsverlden så allmänt och väl kände. Det ;märkliga, består deruti, att uppgiften ej står i öfverensstämmelse med sanna förhållandet; samt det märkligaste att, sedan revisionsberättelsen blifvit tillgänglig och upplyst blifvit: det banken sjelf på andra håll upplånat penningar, för att ej nödgas alltför mycket minska utlåningen i orten, Bore ej kan afgöra hvilketdera som är sanning, antingen revisorernas på grund af noggrann undersökning och moget öfvervägande nedskrifna berättelse om bankens ställning och rörelsens gårg, eller hofmarskalken Aminoffs improvisation? Deanna upplåning, som, märk väl, endast ägt rum för att oafbrutet i orten kunna underhålla utlåningen, och ej af nödvändigheten varit påkailad för att kunna bestrida sedelinvexliogen, tillgår på följande sätt. Direktionen uthändigar å bolagets vägnar förbindelser, hvarå sedan direktörerne teckna en för alla och alla för en. Bevisar väl denna ansvarighet, tecknad på två ställen å samma förbindelse, att direktörernas kredit är större än bolagets? Eller att bankens rörelse varit på väg att hämmas? Och bör väl allmänheten deraf taga sig anledning till misstroende emot bankens soliditet? Enligt Kgl. kungörelsen af den 9 Jan. 1846, jem förd med Kgl. Förordn. af den 44 Jan. 1824, äro samtlige aktiesgare ansvariga en för alla och alls lIför en för bankens ella skulder af hvad namn och beskaffenhet de vara må. Då nu de direktörer, hvars