Aftonbladet – 17 oktober 1850, sida 2

De norska Thranisterne och Tiden. Icke längesedan omnämndes i flere härvarande tidningar och deribland jer väl i Aftonbladet, hurusom den norske agitatorn Ttrane uti ett tal vid norska arbetarföreningarnes centralmöte yttrat, att ban ansåge den konstitutionella regeringsormen för den sämsta af alla, så länge den icke innebär allmän rösträtt; men att till och med om man kunde få allmän rösträtt, vore det tvifvelaktigt nog, hurunvida icke envåldsmakten, för någon tid åtminstone, skulle blifva helsobringande. Märmed menade Thrane dock icke fordna dagars envåldsmakt, hvarunder regenten kunde göra och låta allt hvad han behagade, utan en upplyst absolutism med garantier, 0 8. V. Aftonbladet innehöll också kort derpå en reflekterande artikel i anledning af detta yttrande och af några slutsatser som Aftonposten hade grundat derpå. Det hör utan tvifvel till sakernas naturliga gång, att der ett nytt fält öppnes för de intellektuella krafternas utveckling och öfning, såsom det skett i Norge genom Thranes agitation och tal i arbetarföreningarna, åtskilligt nonsens till en början slltid och blir att vänta från en eller annan, som försöker sig 1 stora och omfattande frågors behandling. Sådant kan så mycket mindre väcka förundran, som detsamma icke sällan hvar som helst träffas äfven i skrifpa alhandlingar eller artiklar, som likväl skuile vara författade för en mera bildad publik. Att erfarenheten ofta visar att de mest extravaganta och orimliga yttranden vid sådana tillfällen som det nyssomnämnda i Norge, till en början ej blott kunna framträda utan äfven vinna ett visst gehör hos de åhörare, som ännu äro obekanta med de ämnen som utgöra föremål för diskussionen, kommer sig deraf att de som hafva kurage att först framträda och öppna ett sådant nytt fält, ofta nog äro män med mera eld och nit ,än studier eller mognad i omdömet, eller med andra ord, välmenta fantaster, tillika måhända behäftade med fåfänga och begär att väcka uppseende genom nyhet och originalitet i idgerna — och man gör sig i allmönhet icke en rätt föreställning om buru långt menniskonaturen kan drifvas af denna Jsistnämnda passion. A andra sidan är det lätt Ibegripligt att obildade åhörare, som aldrig förut haft tillfälle att öfva sina tankeförmögenheter på pröfningen af ämnen af så sammansatt och omtvistad natur, som fallet framför allt är med frågorna om den bästa politiska organisation för samhället, i förstone företrädesvis kunna lyssna mera till starka deklamationer och sådana fraser, som omedelbart tala till känslan af något närvarande obebag som mängden erfar utan att kunna sjelf göra sig reda för de rätta Oorsakerna dertill elier inse botemedlen deremot, län till en lugnare men kanske mindre pikant undersökning, hvilande på en logisk argumentation. Allt sidant kan endast hjelpas genom en fortsatt tankeöfning och vana att höra skäl Hör och mot debatteras. Af denna anledning kan man också ganska lätt förklara sig möjligheten att en sådan galimathias som Tbranes uttryck om en envåldsmakt med garantier, men utan konstitution hvilket synes innefatta ungefär lika mycke sundt förnuft som om man vill tala om ett press jern af trä eller en piska utan skaft och snärten förkommen; — att säga Vi en sådan galima. thias, som skulle biifva allmänt utskrattad blanc arbetsklasserna i Nordamerika eller England der menigheterna genom bevistandet af talrik: möten och genom en utveckled och vidt om: fattande tidningspress stöndigt få höra de stor: politiska frågorna debatteras och gjort sig red: k för deras hufvudgrunder, deremot för ögon