Aftonbladet – 14 oktober 1850, sida 3

denna nyttiga kunskap med ett enda betyg vid studentexamen, då han deremot i hvardera af hebreiska oeh filosofi får sitt approbatur, eller mera, för en kunskap, som inhemtes på tjugondedelen af den tid, som fordras för att lära sig blott ett enda lefvande språk. Jag vill icke tala om dz:t orimliga, att utdela gemensamt omdöme öfver kunskap i tvenne språk, hvilka icke ega mera gemenskap med hvarandra, än att man ken vara ganska skicklig i det ena och särdeles klen i det andra, utan hufvudsakligen om det hånande öfvermod hos isynnerhet klassiciteten, som uttalar sig i alla dessa anordningar rörande skolans jemförelsevis nya ämnen. Den ensam vill gälla, den ensam vill taga lejonlotter ef tid ech a!lt, den vill ensam kallas lärdom. LIärdom! Hvad är dock väl lärdom, om icke resultatet af ärligt ädelt själsarbete? Skall också detta ega olika rang? Skall också detta, det ädlaste af alla kapitaler, mätas med den menskliga fåfångans falska måttstock? Detta, liksom alla andra kapital, eger ju sitt egentliga värde af den ränta det afkastar? Afkastar det intet, så är det dödt. Denna ränta är renhet, höghet, klarhet i själen; som solijuset värmande och lifvande omkring sig. Mången disponerar denna ränta; men ho är den, som kan säga: detta är räntan af det klassiska, detta af det moderna kapitalet? Hvarföre då äflas efter en rang, som ej kan beräknas? Jag är icke fiende till klassiska studier, jag vill tvärtom, att äfven de skola studeras grundligt och väl, men jag vill åtminstone, till den kraft det hafva kan, protestera mot allt orättvist förtryck och reklamera allt det ärliga själsarbetets rät: till heder och erkännande, emedan detta tillbakesättande af vissa ämnen, som jag omtalat, i hög grad verksr menligt vid bemödandet att bringa skolan framit. Sjelfförgudningenr inom den klassiska filologien är traditionel. Smittad af denna tradition anser ock ofta gossen, som lärt sig några klasslska glosor, detta sitt vetande ega högre värde, än allt annat. Lagen måste derföre träda fram och proklamera alla nödvändiga ämnens lika rätt till aktning, allt arbetes lika rätt till afseende, vare sig det är användt på latin eller svenska, på språk eller vetenskap. Ty detta är icke mera än enkel rättvisa. Det är ej annat än enkel rättvisa, att det klassiska studiet stiger ned från sin usurperade thron och ställer sig hvarken mera eller mindre högt, än hvarje annan forskning — ty på thronen skall sannivgen sitta och hon är hvarken uteslutande paulisk eller epottss, hvarken klassisk eller modern. Isynnerhet torda det nu, gå genom den anbefallda föreningen af lärdomscch epologistskolan, denna sednares elever fått sig tilifälle beredt att i sina ämnen fortgå, så långt läroverket räcker, vara tid att fästa uppmärksamheten på dessa missförhållanden.n Märkligast är hr D:; afbandling för det steg förf. tagit ut-helt, i afseende på Sltudentexamens afskaffande. En och -annan har vågat detta tillförene; men de utförligt framlagda skäl, hvarmed hr D. styrker sitt yrkande att denna examen icke är nyttig, hvarken för skolan, ynglingen eller universitetet, förtjena att läsas och behjertas. Hr D. har...den blygsamheten, att icke anse sitt yrkande betyda så mycket; men ,jag vill,, säger han, uttala mitt Carthago nest delenda, på det att den angelägna saken ej må falla i glömska, och man ej, bedöfvad af larmet vid omhvälfningarne i de revolu,tionerade skolorna, må förbise att storma denna ,bastilj (studentexamen), från hvilken så mycket förtryck utöfvas öfver-läroverken.. Han upptar nu till vederläggning det gamla systemets försvar för denna examen, i sex punkter; och går sedan att i tre särskilda belysningar visa hurualedes densamma skadar: a) ynglingen, db) skolan och studierna, samt ec) universitetet. Det är skada att rummet ej tillåter oss anförande af dessa resonnemanger, som, synnerligen hvad den tredje punkten vidkommer, hafva ett stort intresse. Vi inskränka oss således till att allenast söka fästa publikens uppmärksamhet dervid. — Rörande br I:s artikel i det hela, hafva wi för vår del endast samma anmärkning eller reservation att inligga, som tidskriftens egen redaktion vid införandet sjelf gjort i en bifogad not, nemligen, att hr D:s åsig er om det s. k. monitörskapet, dess betydenhet, nytta och användbarhet, något afvika ifrån vår vid åtsknliga tillfällen yttrade öfvertygelse; äfvensom vi icke underskrifva behöfligheten eller ens gegnet af de ,fastan eller slutna klasserna i skolans lägsta stadium, der det tvertom synes oss vara angelöget, att gossen straxt från sina studiers begynnelse införes på sjelfverksemhetens linie och impregneras af dess princip till all den grad, som fördelaktigt ske kan, och hvilket genom Nya Elementarskolans exempel nu redan under många år bevisat sig gå ganska väl i nöppne ämnesklasser äfven i undervisningsverkets lägsta stadium, således från hela skolans början. (Forts.) dess ————— RATTERÅNGSoch POLISSAKER