Aftonbladet – 14 oktober 1850, sida 3

om detta siags medelvags användbarhet, 1 hkhet med hr rektor Westerlund i Westerås;! och framlägger sina skäl egentligen såsom motstycke till hvad förut varit yttradt i Tidskriftea för Lärare och Uppfostrare, sid. 193 o. följ. Hr D. upptar tidskriftens yttranden punktvis och framställer dervid några anmärkningar till de två fasta klassernas försvar, på samma gång som han derjemte framlägger ett slags! berättelse om det sätt, hvarpå lärarekollegiet i Kalmar realiserat ideen af fasta klasser i förening med öppna. Vi vilja ej upptaga tiden med denna lilla polemik emellan vänner, som : emellertid rätt väl förtjenar läsas i tidskriften! sid. 3—11; men öfvergå till hr D:s reflexioner öfver reformen i betydligare afseenden.! Han begynuer med en lyckad framställning om fördelen af naturvetenskapernas införandel i skolorna, både tidigare och vidsträcktare än hittilis; och yttrar exempelvis om Kalmar, att då fysiken, vid dervarande läroverks omregleving, upptogs bland skolans kestämda läroämnen, kom härigenom Skolordningens bud ändtigen till åtlydnad tjugunio år efter den tid, det först börjat vara gällande,. Hvad sägerl; läsaren? Om detta hr D:s uttryck är ordazrant sant, hvilket ingen i svenska skolhistorien hemmastadd lärer betvifla, så torde nå-! gothvar fråga på hvems axlar då orsaken hvilar till en så märkvärdig försummelse af rezeringens befallning? och svaret kan icke vara tvetydigt. En klass af auktoriteter, som icke drar i betänkande att kalla sig sjelf thronens: stöd och åberopa detta som ett af skälen för nödvändigheten af sin fortsatta tillvaro, gifver: — om man blott ville framdraga dem — gång efter annan prof på sin ringa aktning för regeringsbuden, så fort frågan är om någonting, som äfven i aflägsen mån hotar undergräfva l. mörkrets makt. Naturvetenskaperna hafva il allmänhet visat sig utöfva den inflytelse på ungdomen, att tidigt ingifva själen tycke för det sanna, grundliga, säkra i verlden, jemte xgärlek för det slags behag, det lugn och den art af omedelbar skönhet, som sanning och verklighet hafva med sig. Knappt något un-. dergräfver nebulistiska, på ingenting annat än tomma inbillningar fotade systemer så kraftigt! som detta. Obenägenheten mot dessa slags stu-. diers införande redan i skolorna, kan således . väl förklaras; men mindre begripligt är, att regeringen sjelf i så lång tid låtit bero vidj, underlydande embetsmyndigheters tillgöranden och kringgående af gifna befallningar från hö3re ort. Den anmärkning -man bört från åtskillige inom gamla skolan, att fysik, botanik, elementer af kemi o. d. skulle vara alldeles. förtidiga läroämnen och således opassande för l, barn i de lägre skolklasserna, gendrifves af hr. D. Hvad han härom säger sid. 12 förtjenar. uppmärksammas. Han talar om införande afl Heussis lärobok i fysiken i 3:dje klassen (och! följande) af det förenade läroverket i Kalmar; och yttrar dervid: Redan i början visade sig mycket intresse .hos, aästan alla (blott några af 6:te klassens medlemmar, hvilka redan tänka på studentexamen och veta, att ysiken ej der kan inbringa dem något betyg, visadel sig mera likgiltiga). Några experimenter, som Bfl: äraren anställdes med sådana redskap, som kunna stå hvar och en till buds, betraktades med upp-l: närksamhet och eftergjordes flitigt; förklaringar öfver många i läroboken icke -omnämnda fenomener begärdes träget, och resultatet af de 2 månadernas arbete var, att åtta gossar, i andra ämnen tillhörande spridda klasser, lärde sig hela lärceboken, tolf andra två tredjedelar, samt hela öfriga resten utom fem) ungefär hälften; och daita icke så till förståendes, som hede da blow flystigt genomläst ofvanaämnde kurser. Nej, det visade sig vid afiegda dels. flyttningsdels repetitions-exemina, att de inhemtat! det lästa både med rminae och förstånd. Jag kan tryggt påstå detta. ty pröfningarne anställdes särde!es noggrannt, och fiyttningsexamina höllos offentligt oftast i flera lirares närvero. Visserligen är läro boken liten och dess innehål: enkelt, men den inaehåller ändå en uppränning till hela fysiska veten-. skepen, och ieke så litet att minnas och förstå, och jag anser mig skyldig förklara, att jag icke under mina snart 43-åriga tjenstgöring vid skolan iakttagit, alt gossar i allmänhet på så inskränkt tid i något imne förvärfvat så mycket både quantitativt och qualitativt vetande. Hvar och en, som känner läro: boken, vet ock, att oindligen mycketaf fysiken icke 1er innehålles, och att ett vidlöftigt studium återslår, innan man kan kallas fysiker. Det är ock icke för att bevisa, det vi bildat stora vetenskapsmän, som jag anfört ofvanstående fakta, utan för att geaom praktiska röa visa, att elemerterna af fysiken; mot hvars införande såsom läroämne skolan i snart trettio år stretat, äro möjliga att bibringa åt gossar, ifven på skolans lägre stadier, till och med nästan fullkomlig saknad af fysiska instrumenter; samt att den omfattas med mera iatresse, än snart segdt hvarje anvat af skolans liroämnen. Att förhållandet skulle biifva detssmma med kemien, om den fioge i skolan föredregas, är min bestämda öfvertygelse. Jag bar visserligen derom ingen erfacenhet, men jag tror mig berättigad att draga den Jutsats, att när det lycksts med fysiken, det äfven skall lyckas med kemien, som dermed är så nära beslägtad, isynnerh:t som enkla kemiska experimener låta anställa sig med vida enklare apparater, än le fysiska. Då här strax i början talats om lärjungar i 6:te klassen, hvilka mindre efterfråga fysiken, emedan de ,redan tänka på studentexamen, och veta, att fysiken ej der kan inbringa dem något betyg; så bringas förf. snart derefter till efterspaning af den besynnerliga omstän digheter, att, oaktadt skolordningen stadgar, det yngling, som vill afgå till akaderoi.n, skall i fysiken och naturalbistorien nöjaktigt redogöra för de stycken, som i detta hänseende blifvit föredragne -under ynglingens vistande nvid läroverket, man likväl ej sport, att någon examinator i studentexamen ferdrat minsta kännedom i fysik. Har man hört,, frågar hr D., natt någon blifvit underkänd för bristande kunskap bärutinnan ? — Nej, svarar ban, ty då skulle alla nästan utan undantag blifvit underkända, som ef.er 1820 från de gamla läroverkea till akademierna afgått. Härvid kan likväl anmärkas, att detta ej alltid behölver hafva varit de akademilärares fel, som bålit studentexamina, utan sjelfva inrättningens med dessa