Aftonbladet – 14 oktober 1850, sida 2

insjuknade hushållet hade ytterligare 3 dött. Vid Brinkebergskulles slussar hade en brovaktares hustru hastigt aflidit med koleran något liknande symtomer och på ett fartyg mnedanföre detta ställe i Götha elf var sjukdomen ombord och 2 man deri döde. Fyra extra läkare hade anländt till Wenersborg. — Enligt de rapporter, som meddelats i de hit ankomne Götheborgstidningarne, var förhållandet följande: Iosjukn. Qvarl. Tillfr. Dödt. I staden från d. 7 till 8 30. 94. 5 14, den 8—9. . . . . 47. 118. 6. 17. I Majorna under begge dagarna. . ov ov så att inalles, sedan farsotens början i staden 264. 118. 27. 119. 1 Mjorna cc. 43. 15. 5. 23. — Till bevisen på det ofullständiga och onyt;iga i en del af spärrningsoch karantänssystemet mot koieran, Må nämnas, att fartyg, som komma från en smittad ort och ämna sig till ea annan likaledes smi:tad ort, icke få framkomma utan att först undergå karantän. Fartyg få således icke passera emellan Ma!mö och Götheborg, utan att ligga i karantän vid Känsö, fastän båda platserna äro smittade. — Likaså hafva fartyg ej fått pissera emellan Engelhoim och Helsingborg, fastän båda platserna äro frista, Fertyg, som ämna sig från Götheborg ill friska städer eller platser vid vestra kusten, nödgas undergå karsntän, men små fiskarebåtar passera dagligen ut och in som det synes utan hinder. — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning berättas, att man der vidtagit den sikerligen ändamålsenligaste åtgärden för minskandet af xolerafarsotens härjningar, nemligen, att genom sammanskott, som till fattigförsörjningsdirektionen öfverlemnats, be-eda tillfälle för dem, som af särskildt understöd kunna vara i bebof, att under närvarande sjukdomsförhållanden erhålia sund föda utan betalning. — Uti Filipstad bar man beslutat att icke vidtaga nägra spserrningsåtgärder med afseende på choleran. 10. 29. 1. d. — Wermlands Tidningar berätta, att generallöjtnanten grefve Löwenbjelm inflyttat till Carlstad och åtagit sig chelskapet för sundhetsnämnden, samt genast vidtagit de preventiva åtgärder som omständigheterna kräfva. Man skulle nästan kunna tro, att generalen äfven öfvertagit chefskapet för Carlstads tidningspress, ty i tidningen yttras, efter rågra artigheter åt sundhetschefen, följande: Hvarföre karantäner emot choleran visat sig vanmäktige i norden, kommer troligen deraf att straffet för karantänsbrott är för litet. Den, som inför en dödande farsot i samhället är samhällets fiende, och såsom sådan bör han behandlas. En och annan ståndrätt, tillämpad, utan afseende till person, skull? snart hafva det goda med sig, att dylika passagerere, hvilka, i likhet med den person Filipstads Tidning omtalar, som i sommar bröt kordonpgen vid åå, blott för en lusttur till Helsingborg, skulle snart nog draga öronen åt sig och den dem åtföljande cholera miasman, hvilken hrr Jurendrejare äro så qvicka ett skylla på, troligen derjemte för alltid uteblifva.n Vi kännna ej till historien med den nämnde esanden; men väl att han ej måtte utbredt koleran till Helsingborg, som ännu ej varit mittadt. Emediertid skulle troligen den choleriska ståndrätten hafva dömt honom såsom samhällets fienden. — — Ifrån Upsala inberättas följande ohyggliga tilldragelse: En olyckshändelse af svåraste beskaffenhet inträffade sist!. lördag vid det emellan Upsala och Uituoa belägaa hospitalet, der en vådeld utbröt mellan kl. 11 och 12 på dagen med sådan bäftigbet, att inom en kort stund öfra våningen nedbrann, hvarvid omkring 20 af de sinnessvag: inhysingarne i sina celler blefvo sågornas rof.n Berättelserna om anledningen äro så olika, att vi ej ännu ans? oss kunna derom meddela någouling. — Med dagens post från Upsala underrätas vi om t notabelt dödsfall derstädes, nemigen medicine doktorn och akademieboktryckaren Sven Peter Lefflers, den 11 denne:, vid något öfver 74 års ålder. Doktor Leffler var en lärd man, hvars litterära verksamhet varit af ett beiydligt inflytande, särdeles genom utaifvandet i bolag med framlidne Emanuel Bruzelius, af Bibliothek der deutschen Classiker, hvilket mycket bidrog till den tyska littera:urens utbredanie härstädes på en tid, då dess alster ännu voro föga tillgängliga genom bökhandeln. På den sednare tiden begynte d:r Leffler och fortsatte till sin död utgifvandet af tidningen Correspondenten. För sin person bade d:r Leffler den egzenheten, att aldrig gå ut i sällskaper. Han var till och med i detta afseende så skygg, att den som besökte honom ji något ärende hade stor svårighet att få se hens ansigte, som han merändels bortvände, elier också tog han endast emot personer sedan det blifvit skumt. Denna sistnämnda skygghetilärer dock på de sednare åren hafva aftagit. — — Om icke redaktören af tidningen Tiden vore så ytterst oefterrättlig i sina faktiska uppgifter, som fallet verkligen är, då ban icke frågar dei minsta efter om de fakta, hvilka han åberopar såsom skäl och kevis i sina-argumentationer, äro sanna eller icke, hvarpå hundratals exempel blifvit citerade och ständigt kunna framdragas, så vore nimnda tidnings innehåll stundom icke utam intresse för att veta, på AE EE NE TA Er