Aftonbladet – 14 oktober 1850, sida 2

dagsklädning, smyckad af sitt eget behag och skuggad af en halmhatt. Men under en sådan natt af svarta lockar hade han aldrig i sitt lif funnit en sådan panna, bländande som snö, eller så glödande kinder, eller så rosenfagra läppar. Till all lycka var den ädla marchesan upptagen af helt andra tankar och könslor än han. Hon ledde samtalet på sin brors betänkliga tillstånd och på de oroande yttranden, som fällts af de tvenne läkarne hon redan om natten Jåtit bemta öfver sundet ifrån Messina. I hennes ansigte låg en systers bedröfvelse, som likväl icke förråddes af hennes röst, och schweizaren hade lefnadsvett nog alt med henne dela den medelmåttiga sorgen. En finare grannlagenhet visade deremot en afkammarfruarna eller sällskapsdamerna, som marchesan, då hon efter en balftimma bortkallades, qvarlemnade hos brorsdotern. Denna sällskansdam bad nemligen grefvinnan om tillåtelse alt för ett göromåls skull aflägsna sig. Utan tvifvel visste hon af egen erfarenhet, att af tre personer en mestadels är för mycket för ordnandet af ett förståndigt och sammanhängande samtal. ,Jag måste nu berakta er litet närmare, unga herrels sade Beatrice och mönstrade på nigot afstånd sin ledsagare från bufvud till fot. Huru har ni ställt till det, för att genast vid ert inträde i trädgården bringa mig ur min lilla fattning? J:g uppgaf i bestörtningen, då jag fick se er, ett skrik eller en snyftning, så att den förskräckta marchesanan ville kalla sina båda eskulaper från Messina till min hjelp. Ack, Fortunatus, är det då väl gjordt att låta mig andas i er farliga närhet, då ni vill bli soldat, då ni vill gå till Malta ? Och var det också väl gjordt att i Sciglio icke längre visa er för mig som min Cecchino, utan i den bländande slansen af denna qvinnliga skönhet ? inföll Fortunatus. Jag vågar icke mer se upp till er. En välgerning har ni emedlertid i dag velat bevisa mig. Jag tackar er för bilden. Om mitt minne, till detta sjuka hjertas bästa, blott vere litet sv2gare, så skulle målningen kanske kunna vara mig ett afkylningsmedel i min feberglöd.n (Forts. följer.)