Aftonbladet – 9 oktober 1850, sida 3

man, men Jonsson var för honom fremmanda. — Båda de svarande anmärkte ast d2 alldeles icke set ull vittnet vid det ifrågsvaranda tillfället. — Förliden måndag fortsattes inför rådbusrätters 4:de afdelaing ransikniogen med för 3:ije resan stöld tilltalade qvionspersonen Sundberg, hvilken likvä! snständigt nekade sig vara samma person, sem den Sunodberg, hvilken förut tvean2: gånger varit stroff:d för stöld, ehuru hon hade samma förnamn. Eakorne: Falk och Blomqvist intygade, att da sew henoe på korsektiönsinrättningen, hvarjemte vaktmästaren vid rådhushäktet Broberg, som blifvit uppkallsd, förklsrade, att han bestämdt igenkände Sundberg, äfvensom att hon setat häktad någon tid mellan 1842 och 1845. — Ransaxningen uppsköts på åt:a dagar. — Vid rådhusrättens 5::e afdelning företogs i går vill ny handläggning ett af aflidne handlanden Åb-abamssons arfvingar mot hans euka och hennes sadoare man vinskänken Wennerström instämdt måi angående afvittring. För bustru Wenaerström inställde sig kommissacien Lundberg och för vinskänken Wennerström häradshöfdingen Azndress Möller, hvilken sistnämnde usger uppvisande af ett mellan tflidne Adbrshamsson och hans hustru upprättad: inbördes tes-ameme, an förde, att der ingen arfsrätt funnes, någon afvittring icke heller vore b-höflig. Kärands ombadet essistenten Rathsman invände bäremo, stt testamentet, om det också blifvit kommuniceradt, hvilket han icke visste, ändock icke vuanil laga kraft, hvaden ombudet förmeasde, at Jet icke heller kusde befria Abrahamsisons efierlefvande erka från den i leg stadsade afvistsivgsskylJigheten. Häiradshöfdisgen Möller upptyste, att testamectet dlifvit kommuniceradi den 43 sistl. Mars, och snsärkte, att deisamma i ailt fal aldrig kuada tulslåg, enär egendomen va:it förrvärfd och testa:or lydt ander Jandsrätt. Assistenten Raihsmar germälde härå, att troligtvis lika Jitet ban, som häradshböfdiogen Möller, kunia på förhand bestämma cm testamentet komme att ga bestånd etler icke, yrkande hr Ratbsman, i enlighet med stämningen, att makarne Wennerström måtte åläggas att fullgöra afvittring efter aflidne Abrabamsson, mn som någon ordentlig bouppteckoing icke blifvit förrättad, snhöll han, att det yrkade insveret för underlåten afvittring måtte bestämmes sfver boets tillgång vid en blifvande utredning. svarande sidan bestreds allt afseende å stämningspåståendet, intilldess det v sat sig om testamenvet stode fast eller icke. Rådhusrätten förklarade sig vilja afkuana utslag efter anslag. — En piga vid remn Persdotter hade instämt iragonen vid lifregementets dragoncorps Hoffler med påstående om dennes förpligtarde ett bidraga till ett med henne ssmisnefladt gossebarns föda och upp fostrar. Då detta mål til handläggning (öretogs. inställde sig parterna, och bestämde pigan Persdotter den yrkade upplostringsnjelpen till 4 rdr 46 sk. bko i veckan. Hofiler medgeaf, att ban förlidet år under lägret på Ladugårdsgärdet haft umgänge med Persdotter, men förklarade, det han icke med säkerhet visste, buruvida ban vore fader till barnet, enär Persdotter vore en lättsinnig qvinna, som, efter hvad han hade sig bekant, äfven pligat umgänge med endre. På fråga, om ban kunde med ed fria sig från käromået, svarade han nej och tillade, att för den händelse han bleve ågömd någon betalnvirgsskylsighet, let fordrade beloppet vora för högt tilltaget, enär hans tillgångar icke medgåffo bozom en så dryg atgift. Rådbusrät:en fastställda det fordrade bidraget till 1 rdr bko i veckan, som H.ffler ålsdes betala, til: barnet fyllt 45 år eller förut ken sig försörja. — Sistl. gårdegs f. m. kom en af de nysstislsatta polisunderkonstepisrne uti Jakobs trakten, vid nema Törnblom. raglande framåt Norrbro, och föll der slutligen cmkull, samt skadade sig i faliet så ila, att en del af hakan sktrubbades bort. Tvyecore aretskarlar, bvilka paserade förbi, bäravde on tem bår, nedsatte denza bredvid macnen och Jace hvaom varsamt derpå, samt inbar bozom på po isvektkontoret, efterföljde af en folzskars, bilden:e en ej obetydlig processioa. Då mannen på detta sätt blirvit inbureas på vaktkontoret, blefvo da derstädes innevarazde kamraterna vid åsynen a hans druckra uillstånd så förbittrade, a:t de genest af-prättade usiormstecknen på hans kläder. Törnblom har af denna anledning blifvit ski!jd från tjersten. — FEa ovanlig mängd lösd:ifvands och druckne 2ersoner, såväl männ r som qvinncr, hafva uader 4e srda:ste dygnen blifsit sntwaff.de på gator, torg och kampar. D2 fleste af dem, som varit uta husrum ceh sysselsätiri g, karva så långt utrymmet mdgivit blifvit integee på allmänna sarbetshuset. Ibland de sednares ant:l uppfördes sistl. gårdsg es ung dalkarl, som äfven var anklagad stt uader ruer ba.va skrikit och fört ojud. Tillfrågad härom. medgaf hen väl att han, sisom hen sade, varit il: :ullb, mea att han strikit och fört oljud vilke han icke medgi:va, då han ej wisste derat Som ingå viltzen funro3: att tillgå. bötfälldes baa således för ylleri till 3 rdr 46 sk banko, hvilka biter gerasi sku!le förvandlas till vatten och bröd. vÅhrej, jag ska poz betala jag,, mento daliarien. Har du pengar då ? Nej, men flickorna betala nog för mej.n Flickorna? Tror du att de äro så dumma au betala ut 5 rdr för dig ? Ja vass, de kommer inte i fråge.n N3, ske dig som du t:o då (Ea polisbetjent fick befatlning att följa hozom dit han uppgaf, för att hema bö erna.) — Ea piga vid namn Jobansson hade gjort an mälan i poliskammaren derom, att en dräng, Malmqvist, överkört henne på Riddarhustorget. Då milet i går förekom, izställde Malmqvist sig icke. — Sig. gårdag anträffades vid Slussen rinderårige gossen Bergstedt, hvilken åtskilliga gånger varit intsgen på allmänna arhetshuset, men rymt deriIfrån. Denva gången hade ban lyckats aut håna sig undan öfser trezrne vy ckor, hvarueder han uppebillit sig med betlanda. Han uppfördes ru af vaktmästaren vid arbetshuset till poliskammaren, der hep med mycket lugn afbörde de förmanirger polismä staren hade att säga bonom. Vektmöstaren berät tado äfven om hosom, att då han för nägra månvader sedan rymde bort, men ett par dagar derefter I åter anträffades på söder utaf en ef karlarne på ervetsbuset, hviiken tog borom med sig, hade han gått godviligt med sen stund, men plötsligt vid et: gathörn gifvit sin ledsagare en knuff för bröstet. hvaraf denne fallit omkull, och derefter tagit till iOyktep. Kan ni icke gifva honom en dusgtig risbasta ? frågade polismäs:aren. Jo, bevars, det har han noz fått. Ja, men ni ska ge honom den så ban känner det. Åh ja, den här gången skall hen bli belåter,; försäkrade vaktmästaren. LANDSONEIS-NYERT RR. Rast sade snvånara hafta wil ocrmresan. i