Aftonbladet – 8 oktober 1850, sida 2

.Gatern derstades med nRenne otvcerenskommit om vilkoren. — Aftonposten-Allehanda har haft å:skillhgt att anmärka emot Aftonbladets artikel förlidne tborsdag, rörande det märkvärdiga cirkuläret från Wiesbaden, hvaruti den fransyske tbronpretendenten grefven af Chambord eller Henrik den femte, såsom han skulle heta, om han någonsin kom på thronen, på ett så naift sätt undanbedt sig allt vädjande till folket, emedan ban betraktar hvarje sådan appell såsom ett intrång i sin gifna och medfödda arfsrätt til! berrskaredömet, äfvensom han på förhand förbehåller sig allenastyrandet om han en gång, vill Gud, kommer till makten, d. v. s. att han icke ämnar göra sitt regeringssystem beroende af någon parlamentarisk pluralitet. Det fägnar oss att vår kollega upptagit detta imne, emedan det omfattar frågor af högsta vigt i politiken, äfven för oss svenskar och hvilka det väl lönar mödan att närmare utreda. Aftonposten mener, att det ifrågavarande manifestet är den mest ömkansvärda politiska bandling, som nyligen sett dagens, och kän nicke fatta, att den förtjenar bemötas med anonat än åtlöje, eller på sin höjd med den reoflektion, som länge varit tillämplig på de äkta Bourbonerna, att de nemligen ingenting lära soch ingenting glömmna. Vi åter hafva i sam: ma manifest sett ex serdeles lärorik och för tecknaren af samtidens historia betydelseful handling, som förtjenar betraktas med någo: mera än blott löje. Stälet till detta vårt omdöme är, att grefvens af Chambord förklaring ingalunda kan betraktas såsom er uppenbarelse ef tänkesätten hos en isolerad personlighet den man då visserligen blott behöfde bele så som en inbilsk narr; hvaremot alla de mes bindande omständigheter visa, att hans utgju telse måste svara tillkommen på inrådan oci med bifall af de maktegande regente och furstar, af hvilka han hoppas under stöd för sina anspråk, szmt att, i fall mani festet lemnar en ny erinran om dem som in genting lärt och ingenting glömt, detta gäl ler, icke blott, såsom Aftonposten förmenar den unga prinsen, utan furstarnas åsigter i all mänhbet. Ifrån denna synpunkt betraktadt väcker manifestet äfven andra känslor, än blot löje. Hvilkendera har nu rätt: vi eller Aftonposten? En jemförelse emellan det ifrågavaran de mahifestet å ena sidan och vissa af de stor: europeiska monarkernes vid andra tillfällen ådagalagda grundsatser och handlingar, t. ex återvändandet till den gamla förbundsdagen : Tyskland m. m., torde bäst besvara denn: fråga. Hvad Aftonposten i synnerhet haft att an. märka vid Aftonbladsartikeln har emedlertic varit den jemförelse Aftonbladet gjorde mellar de åsigter om regentens maktfullkomlighet som å den unge prinsens vägnar blifvit fram: ställda i nyssvämnda manifest, och hvad v kallade det officiella partiets och en del a maktomgifningens härstädes läror och meninga om konungens maktfullkomlighet enligt der svenska grundlagens bokstaf. Emot denna jemförelse åberopar Aftonpos!er rättvisligen att 1809 års grundlagsstiftare uppenbarligen åsyf.ade en ministerstyrtelse härstä des till motvigt mot allenastyrandet; och den: oa lofvärda afsigt kan det icke falla oss in at förneka. Men detta är en sak; en annan hurt afsigten uppnåddes i verkställigheten: eller med andra ord, huruvida det, som man van ligen förstår med eit konsiitutionelt represen tativt regeringssätt, här verkligen fianes til och garanteras genom grundlagen, eller om ga rantierna inskränka sig till några toma fra ser, men konungamakten deremot behållit d positiva herrligheterna på sin sida. Liton oss sel Aftonposten menar, att konungen i Sveri ge, enligt grundlagens bide bokstaf och me: ning, är lika mycket inskränkt i sin makt: sutöfning, som trots någon annan monark : oEuropa, och hvad ordet allena beträffarn, heter det, så förekommer det ännu mer be;stämdt t.ex. i norska grundlagen, der de nenligt 30 8:a uttryckligen heter, att konungen väl är förbunden att höra statsrådets me. bing, men att det är honom forbeholdet at fatta besluttning efter sitt eget omdömen. — sIceke destomindre,, menar Aftonposten, ha vi picke hört Aftonbladet i anseende till dessa mord klaga öfver eler -befera någon -envåldsstyrelse i Norge. Saken är nemligen deny säger A. P., att när konungen ingenting kan nbesluta, utom under skyddet af en ansvarig ,embetsman och efter stadgade former, sam: picke eger hvarken rätt att stifta lagar eller ppålägga skatter, utan denna rätt finnes hos folket, så är det, med en ändamålsenlig naptionalrepresentation, absolut omöjligt för en regent, äfven om lust och vilja skulle finnas att, utan anlitande af våld, underlåta appellen till nationen, i afseende på regeringssypstemetn. Detta låter präktigt och vore så, om allt Per Lea fa FJ Va VV