Aftonbladet – 5 oktober 1850, sida 3

derstädes. Och skulle något tvifvel ännu hos dem iterstått, så hade de kunnat få det löst, om de gifvit akt på ej mindre 2 i Eders Kongl, Maj:ts och rikets kommerskollegii cirkulär af den 43 Augusti 1838, angående en i nåder fastställd särskild ordning för mosaiska trosbekännare, der den mosaiske religionslärarens förrättningar inom församlingen utryckligen benämnas: ,presterliga förrättningar, än 5 S af Kongl. Maj:ts nådiga förordning om mosaiska trosbekännare i riket den 30 Juni samma år, der det lika uttryckligen heter: i alla de fall, då preslbevis för svensk undersåte i allmänhet erforiras, bör svensk undersåte af mosaisk trosbekännelse örete behörigt bevis af religionsläraren vil en synas0ogan, hvaraf således följer, att det bevis, jag föreett öfver födelseort, härkomst och födelseår, varit ett lika egentligt och lagligt prestbevis ut kyrkovoken, som mina medsökandes, och att sålunda conistorium academicum samt minoriteten af Stockn0lms magistrat och femtio äldste haft full och legig grund för sitt tillgörande, då det förra mig å örslaget uppfört, och den sednare velat mig å förlaget bibehålla. Allernådigste Konung! Hos så erfarne och aktade män, som ofvanbemälde nagistratspersoner och femtio äldste, kan jag långt från förutsätta så orena bevekelsegrunder i deras iomslut, som fördom, afund och trångsinnad egoism, Jå de dömma öfver utdelandet af de belöningar, vilka genom ädelsinnade mäns stiftelser äro till för Itt uppmuntra snille, flit, arbetsamhet och rena seler hos svenske medborgares söner, af hvad tro och samvetsöfvertygelse dessa än må vara. Jag kan deröre icke förmoda annat, än att det missförstånd varit ofrivilligt, som föranledt de sju ledamöter af femio äldste och minoriteter af Stockholms magistrat ti, lvärlemot consistorii academici och Stockrolms magistrats majoritels åsigt, utesluta mig rån ett redan erhållet förslag på grunder, som itetators disposition icke finnas, men som de behagat leri antingen förutsätta eller inlägga. Men då icke lessmindre, det beslut, hvarigenom jag blifvit på srund af min egenskap af mosaisk trosbekännare itesluten, hvarken stödjer sig på urkunden eller på rågot rimligt eller förnuftsenligt skäl, och då jag af Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 30 Juni 1838 ir, som mosaisk trosbekännare, i alla hätiseenden tälld i lika rättsförhållanden med öfrige svenke undersåter, samt berättigad att ätnjuta enaanda rättigheler och förmåner, som tillkomma Iders Kongl. Moj:ts undersåter i allmänhet, utan ndra inskränkningar, än Sveriges Grundlagar betämma, så vågar jag i djupaste underdånighet anvålla, det Eders Kongl. Maj:t, med. ogillande och ipphäfvande af det underdånigst öfverklagade besluet, värdes i nåder återgifva mig det förslagsrum, vartill consistorium aeademicum på rättvisa skäl örklarat mig berättigad. Att få afgifva underdåviga påminnelser öfver de underdåniga förklaringar, om i nåder kunna infordras, vä:des Eders Kongl. Maj:t i nåder. mig tillåta. Med djupaste vördnad och trohet framhärdar Stormäktigste aliernådigste Konung! Eders Kongl. Moaj:ts underdånigste och tropligtigste undersåte Robert Rubenson, Studerande af Stöckho!ms Nåtion, Stockholm den 23 September 1850.