Aftonbladet – 3 oktober 1850, sida 2

blott, att om så skulle vara, så är ingenting lättare för dem, äna att desavuera grefven af Chambord, men vi våga tills vidare betvifla, att någonting sådant kommer att inträffa. En annan omständighet, som gör det ifrågavarande manifestet serskildt märkligt för läsare här i Sverige, är innehållet af den andra punkten deri. Man skulle nemligen i vår tanka, om man ville sätta en spegel framför ansigtet på våra härvarande officiella politici, vare sig de konservativa eller de äkta grå, få se alldeles samma fysionomi drag för drag framträda, som den, hvilken visar sig i grefvens af Chambord förklaring i denna del. Ty att monarken personligen förbebåller sig politikens högsta ledning och sjelf vill beteckna de män, åt h vi!ka han vill anförtro tillämpningen och användningen af denna politik, utan att folkviljan skall ega någon rättighet att diktera systemet, hvad är det väl annat än den här enligt grundlagens bokstaf gällande läran att konungen skall allena styra riket, det vill säga väl inhemta råd, men allena besluta, jemte alla de maktfullkomligheter konungen i öfrigt hos oss innehar? Af det sätt, hvarpå grefvens af Chambord förklaring upptagits och vidare kommer att upptagas i Frankrike, jemfördt med de begrepp, som hos oss äro de rådande i afseende på konungamaktens ställning till det revresentativa systemet, kan man sålunda också få ett intressant tillfälle att bilda sig ett någorlunda tillförlitligt omdöme om den politiska ståndpunkt, hvarpå de båda nationerna befinna sig. — I Örebro Tidning finnes införd en artikel, som vi tro oss böra reproducera, då den innehåller en, såsom oss synes, ganska grundad vederläggning af det ofta hörda påståendet att privatbanker böra inlösa efterapade och falska sedlar. Vi endast vilje tillägga, att det likväl är b nkernas pligt, att göra sina sed lar så svåra att efterapa som möjligt. Artikeln lyder: Malmöboarne tyckes rigigt bafva fått ett horn i sidan till Örebro privatbank. För någon längre tid sedan innehöll Snällposter, ett anfall mot nämnde banks dire p, derföre att den vägrade inlösa förfalskade G:..Hrobankssedlar, ett anfall, som sedermera obetänksamt reproducerades i flera landsortstidningar; nu har Malmö Tidning åter upprepat den gamla lexan, och har på ett ganska oförsynt sätt attackerat Örebro bankdirektion, derföre att den ej velat inlösa de efterapade sedlarne. Såsom uppslag till utallet tages en annons af en hr IL. J. Bager, som förkunnar att, sodan han fått 2 falska tior bko återskickade ifrån Örebro, så ärnade han hädanefter icke emottaga några Örebrosedlar; en förklaring. som Malmö Tidning finner både patriotisk och. rätts. Utan att vi på minsta sätt äro målsmän för Örebroeller någoa annan privatbank,: anse -vi-billigheten fordra, att man med några ord bemöter ett anfall, som strider icke blott mot all rättvisa, utan modet simplaste sunda förnuft. Såsom bekant, var en rigtig fabrik anlagd för förfalskning af Örebro sedar, från hvilken tusendetals riksdaler voro i ajlt männa rörelsen utprånglade. Då det nu var fuilkomligt omöjligt att känna huru långt denna rörelse bedrifvits, — det hade ju varit en möjlighet att hu dratusendetals riksdaler varit ute — skulle Örebro banks direktion begått en olörlåtlig oförsigtighet, om den åtagit sig att inlösa alla de falska sedlar, som voro ute. Dertill hade direktionen, såsom vi förut anmärkt, alls ingen hvarken moralisk eller juridisk förbindelse. Riksbanken inlöser heller icke efiorapade riksbanks:edlar; hvad skäl har man då attidetta fall framhålla riksbacken? Och huru gör den enskilde? Miånne hr Bager skulle lösa in reverser, hvarunder hans namn blifvit falskligen undertecinadi? — Vi betvifla en sådan genrcrositet. Skall man då af korporationer fordra skyldigheter, hvilka hvarken staten eller den enskilda erkänna? Härtill ännu en högst vigtig omständighet. Hvad skulle följden bli om banken åtoge sig en sådan ivlösningsförbindelse? Jo, att ingen allvarlig kontroll öfver förfalskningarne olefve möjlig, alldenstund hvar och en emottoge sedlarne med största trygghet, i medvetande deraf att de voro gällande, antingen de voro rigtiga eller ej. Hvilken herrlig uisigt blefve ej härigenom öppnad för alla efterapare och utprånglare af privatbanksedlar! Sku!le privatbankerne, hvilka dessutom icke hafva samma skydd som riksbånken, i afseende å allvarsamma straffbestämmelser mot efterapare, kunna g2 bestånd på sådant sätt? Och ännu mer: skulle det allmänna intresset och den allmänna moraliteten vinna på sådant? Vi betvifla det högligen och vilja verkligen anhålla, att Malmö tidningar, med den rättskänsla, som vi veta att de ega, behagade antingen vederlägga eller godkänna de argumenter vi här enfaldeligen framställt.