Aftonbladet – 1 oktober 1850, sida 2

streck, erhöll er hyllning! Och dock vet ni sjelf, att mar chesan genast erinrade sig mig så snart ni lemnade mi skrifvelse åt henne? Grefven, säger ni, visste ingentin om mig? Inte ett ord. Han ville veta ännu mer af mig; ha lät häkta mig, hotade att hålla mig fången, att Jäta pin mig, tills jag hade nämnt för honom alla som varit p det förolyckade Triestinerskeppet. Grefven är också hemma tyrann. Det förundrar mi att ni kunde undkomma denne rasande man.n Jag? ha, hal Ingen behöfver bekymra sig för mi skull. Jag tröstade honom med er srara ankomst ti Messina, åtföljd af er Kastor eller Pollux, er reskamra signor Fortunato, som skulle inträda i engelsk krigstjenst. vÄtfven det sqyallrade ni om? Hvad angick det gref ven . Men hvarföre skulle jag göra en hemlighet af en gul hårig menniska, som midt på Jjusa dagen lustvandrar p Geraces gator ?) Ni är en sladderkäring! Skaffa mig hit Pistro Ma rucca; han må gömma sig hvar ban vill, så skaffa honor hit på stället. Jag måste tala med honom i mörgon, elle redan i dag. För ni inte Marucca till mig, så vågar ja hals och hufvud på att ni inte blifver president, inte e gång republikens golfbonare och fångvaktare. Här slutade samtalet. Förmodligen hade Cecco rask aflägsnat sit; ty Pasquale ropade flera gånger efter honon mumlade nigra otydiga förbannelser eller stapplade derifrå öfver gruset. En stund sednare lemnade äfven Fortunato sitt göm ställe. Det afhörda samtalet gaf flera ämnen till eftertär kande och gissningar. Han begaf sig först till franska be fälhafvaren på stället, hvilken han meddelade underrättel sen om prinsens af Hessen-Philippsthal landstigning oc om fransmännens återtåg, såsom ett gängse rykte: ,Jag vet detn, sade kapten Abram torrt, eller kansk snarare med konstladt lugn, och jag vet, tyvärr, me än det. Vi hafva förlorat några män vid Seminara. Rö! varbanden tillväxa dsgligen, förstärkta från Sciglio; de gör vägen osäker och uppfånga våra ordonnanser. Generale lemnar mig på denbna förlorade post, utan förhållningsreg lor. Röfrarne kunna i hvarje stund fördrifva oss. Ja har likväl tgit mina mått och steg. Slut er med edr följeslagare till oss, så snart första skottet brinner af.