Aftonbladet – 30 september 1850, sida 2

lera Hysteri tillvdei staty af: HM: Konuogen, som är ämnad att pryda den nya börsbyggnaden i Götheborg. — Vi anse oss böra ånyo fästaallmänhetens uppmärksamhet på det ändamål, för hvilket, på sätt annonsafdelningen vidare utvisar, hr Wallman i morgon afton disponerat sin anläggning på Mose Baeke, emedan regn och oväder sistl. onsdag hindrade tillställningen, och len goda afsigten således då alldeles förfelades. — Från Strömstad skrifves, att mån der för .ndrar sig öfver, att såväl större som mindre :oddbåtar nödsakas lösa såkallad praktika eller undersökningsbevis då de dit återkomma från än tur till Fredriksball, hvilken pl.ts likasom hela Norge är af sundhetskollegium förklaradt nicke vara för smittsam sjukdom misstänkts. Äfven säges: Årets skörd har i angränsande socknar utfallit öfver medelmåttan: På åtskillige ställen har vårsäden till en del måst stackas under bar himmel af brist på utrymme i uthusen, men sädespriserne hålla sig detia oaktadt uppe och synas snarare höja än sänka sig. De på kusten anbragta 2:ne fyrar tändas d. 1 dennes. Den stadiga fyren lyser bra och den roterande som den kan; den berömmes icke af de sjöfarande såsom serdeles god.n — Mölndahl och Mölndahlisgarne. Under denna titel ger Handelstidningen en ganska mörk beskrifning på demoralisationen bland befolkningen i den en mil från Götheborg belägna fabriksorten Mölndabl. Vi meddela deråf följande: På de sednare åren hafva rätt ofta klagomål försports öfver de excesser, som i Mölndahl och på vägarna deromkring blifvit hegångna. Vid hvarje särskildt tillfälle, då dessa excesser kostat menniskolif eller varit på väg att göra det, har man väl kommit att besinna, att det är mycket vågadt att låta en befolkning, så känd för vildsinthet och brott, som Mölovdahls — hopträngd på en liten plats som den de bebo — lefva, snart sagdt, huru den behagar. Lasterna frodas, fylleriet och gudlösheten vexa till dagligen och allt detta vet snart sagdt hvar och en, men ändå göres ingenting för att förekomma det. Länsauktoriteterna borde dock besinna, att de äro vill för ordningens vidmakthållande och de borde för längesedan hafva vidtagit åtgärder, för att betrygga den enskildes lif och egendom der på den orten. Man tänke sig en befolkning af ganska säkert nära 2000 innevånare, hopträngd på denna lilla fläck, många af denna population hvarje dag på året sysselsättas med körslor mellan Mölndahbl och Götheborg. Redan detta landsvägslif vore demoraliserande, men det gifves för dessa vägriddare ett ytterligare, ändå större medel till sedeförderf. Då en mjölnare nemligen sänder sin tjenare med häst eller hästar till staden, så begagnas dessa af spanomålshandlaren ofta hela dagen, detta ej efter öfverenskommelse, utan af gammal praxis. För dessa bona officia tillåtas nu mjölnaredrängarne att hos köpmönnen supa så mycket de behaga, och erhålla dessutom drickspengar. Dessa drickspengar äro resurser för drängarne att besöka hvarje på vågen liggande krog, och det är detta dagliga lif, deladt mellan landsvägen och krogarne, som gör dessa menniskor så oregerliga och vildsinta. Man måste ju häpna vid att se; huru öfverfullt med folk det nästan hvarje stund på dagen är på alla krogar mellan Götheborg och Mölndabl, t. ex. i Galgkrogarne? Och må man ej då med billig förtrytelse förundras öfver embetsmyndigheternas liknöjdhet för ett sådant sedeförderf, sådane lagöfverträdelser ? Dessa ständiga slagsmål med eller utan knif, nästan alltid med Mölndahlingens favoritvapen, blypiskan; dessa dagligen förekommande vägafridsbrott; dessa in summa tjugutvå lönnkrogar i Mölndahl, dessa ständiga sabbatsbrott, söndagsarbetena i fabrikerna, och dessa tusentals andra mot god ordning stridande sjelfsvåldigheter förstöra hela ortens trefnad och göra att, i stället för att på en ort som Mölndahl, der allt borde gå framåt, der de många och stora arbetsförtjensterna kunde göra arbetaren till en lycklig individ i samhållet och der ingen fatuigdom behöfde finnas — der följer i sällskep med det industriella framåtskridandet äfven lasten, liderligheten — brottet. Och spekulationsandan är äfven framme för att profitera deraf... Som vampyrer suga sig biänvinsminutörerna fast vid de eländiga, uppsluka deras arbetsförtjenst och föra dem med ilande fart utför den redan förut väl banade brottets stig. Alla lönnkrogar förses med sina reqvisita från en viss herre, som etablerat sig i större skala och som af okända, men förmodade anledningar opåtald: får drifva sitt oförskämda ofog. atessese—sts———ss.