och med om j:g sjelf icke kände mig likgiltig för henne. Det vore ett brott att samvetslöst begagna Marcolis gästrihet, för att stjäla friden ur hans hus; det vore ... Ni är således gift? frågade Cecchino och uppslog ögonen allvarligt mot honom. ,Visst icke. Hvem talar derom? Förlofvad med en ennan? vÄnnu mindre. Fri och obunden vandrar jag kring i verlden, der ännu ingen begärt mitt hjerta och jag ej heller tillbjudit det åt någon. Med ringa förmögenhet, öfverallt fremling, ständigt på resor, gagnlöst i mitt eget fädernesland, utan fader och moder såsom Melchisedek, blott icke konung och prest såsom ban, är jag i Gerace liksom i London, i Peking liksom i Sarahs öken... ensem. sEnsam?) sade gossen smekande, men med en ton af vänlig törehråelse. Blott dig har jag! tillade Fortunatus förbättrande. Nu är jag icke-mer ensam. Jag tror och litar på er! Och ni? Litar och tror ni på mig?n Måste jag det icke, trots ditt tystlåtna och gåtlika väsen. Och om jag stundom fattas af allehanda betänkligheter öfver din hemlighetsfullhet, så vederlägger mig ditt intagande oskuldsansigte. Nej, du är för ung, för att redan nödgas dölja ett brott. Den unge Cecco trädde vid detta uttryck några steg tillbaka, kastade en fast förskande BNCK pa sekWwemaren och sade med stolt hållning: Signor Fortunato, jag blickar utan rodnad tillbaka på mitt förflutna lif. Nu äro vi fransyska fångar. Min tunga är bunden; hon skall icke alltid vara det. Ni bör derföre tro och lita på er unga vän utan all tvekan. Och Eufemia? fortfor hr Linthi leende. Låt ni mig leka. Var utan bekymmer för min frid, liksom ert ord har lugnat mig för er. XIV: ÄNNU EN FÖRKLARING. Med all schweizarens godmodighet blef honom dock icke den åstundade tron och tilliten, lätt. Ty siumpen gjorde honom ofrivilligt till viline af enskilda sm händelser, som ställde kreolens uppförande i en ännu tvetydigare dager. Han såg snart att denne genast från sitt första inträde i huset Marcoli bemödade sig att vinna den mnarraktige Capo Ruotas gunst eller åtminstone uppmärksamhet. Han