Aftonbladet – 28 september 1850, sida 3

dee RTR för den älsklige Cecchino tycktes bom känna mer än beundran. Det skalkaktiga i deras första: umgänge med hvarandra öfvergick snart i en.stilla förtrolighet; och redan efter de första dagarne bemärkte man, att de hade hemligheter att meddela hvarandra. Fortunåtus fann det något sällsamt, att en flicka så lätt kunde bortgifva sitt hjerta åt en vacker gosse, som var betydligt yngre än hans älskarinna, samt att fru Marcoli sjelf full af moderligt välbehag åsåg de tvenne lifliga varelsernas betänkliga lek. Men han. blef bekymrad för den oerfarne Cecchinos lugn och sinnesfrid, som på tröskelnitill ynglingaåldern med nöje kände förebudet till denna stormande lidelse, som förhärjat så mångens lefnadslycka. Det vore väl för oss, om general Reynier snart bortskickade eller frigaf oss från Gerace! sade han till Cecchino, då de båda på aftonen efter en het dag promenerade med hvarandra. yHvad? Är det ert allvär? Ni tyckes likväl trifvas bra i Gerace?) j Ja, hvarför icke, så länge nödvändigheten bjuder. Jag utttotär dvotattv oder Kkatabrestska tkomomtony som bygger hus på klipporna och slåter de yppiga dalarne växa igen, icke helt och hållet behagar mig; som öfversvämmar landet med kyrkor och munkar, och låter menniskorna undfägna hvanandra med dolkstyng. Men jag kunde lefva tillsammans med blåmössor och Hottentotter, och foga mig i allt om jag vore dömd dertill. Utan. tvifvel är huset Marcoli . . ) 6 : — Och Marcolis sköna dotter icke att förgäta, signor Fortunatol, O, Cecechino, bevara ditt bjerta för denna söls strålar. Du spelar ett högst spel, i hvilket sysslolöshet och skönhet lockat dig. : Ni visar mig väl inte den äran att vara litet svartsjuk ?2 Fortunatuäs kastade en sidoblick på Cecceo, som skälmse aktigt log emot honom vid en fråga, som icke tycktes kunna -stå i förbindelse med hans femton eller sexton år. Emellertid erinrade han sig; att den sicilianska solen är en annan än den, som lyser Bakom de kalla Alperna, och att unga fMiekor och gossar här redan leka med blommor när de der ännu slå snöboll. (Forts. följer. N