Aftonbladet – 28 september 1850, sida 3

Många gånger talar han så förnuftigt, att man kunde anse hans galenskap för bara gyckel. Så fortgick samtalet till midnatten och schweizaren lärde deraf att temligen känna sin nya omgifning och dess samtliga små förhå!landen. i XII. FÖRKLARINGEN. Han hade utan tvifvel allt skäl att prisa det öde, som fört honom med sin älskling till detta hus. De öfriga olyckskamraterna kunde visserligen äfven glädja sig öfver en lika bjertlighet och gästvänlighet hos sina kalabresiska värdar, men icke öfver ett dylikt välbefinnande och angenämt umgänge. De sågo hvarandra sällan, om icke händelsevis på gator och i kyrkor. Sir George kom aldrig till Marcolis; han höll sig uteslutande till Stauffacher, med hvilken han på marinan tycktes hafva slutit den förtroligaste vänskap. . Linthis grannlagenhet eller stolthet, som icke tillät honom att envist.tigga om den besynnerlige mannens vänskap, afböll äfven honom ifrån denne: Vistandet i Gerace-förlängdes från vecka till vecka. Den fransyske öf-örgeesroton tyelesd Kan toppeVivtav som ett slags krigsfångar. Först i medlet af April kallades, sir George och herr Stauffacher till hufvudqvarieret i Montleone, den förre förmodligen såsom tillhörande ett folk, med hvilket Napoleon låg i krig; den sednare emedan han vid de bergade varornas försäljning hade spelat en kommissionärs roll. Men de npigdförde, till sina kamraters stora sorg, detta generalens beslut: Alla skulle förblifva i Gerace til!s-bevis kunde anlätda från Triest, att de voro de, för hvilka de utgåfvo sig, och hade rest i de affärer, som de uppgifvit. Man måste tigande underkasta sig befälhafvarens dom. Alla suckade under det pålagda tvånget. Blott i Marcolis hus, der de båda gästerna snart behandlades som medlemmar af familjeny råddeintet tvång och ingen ledsnad. it Isypnperhet uppsvingade sig Cecchinochastigt genom hehag, qvickhet och skalkaktighet i fruntinimernasögunost. Dervid försummade han icke att :behagligare utstyra sitt yttre. Redan de första dagarne uppträddeshan, förvandlad såsom puppan till en glänsande fjäril, i olika drägt; än i kornblå, än i grön tröja, af finaste tyg; en svart silkesduk