Aftonbladet – 24 september 1850, sida 2

Teater. Hr Stjernströms afskedsrecett i går. Och när man skall dö, sjunger Don Cesar de Bazano, så... Stor sak om med svärd eller glas i sin hand! Hr Stjernström skall lemna oss; men han har in i sista stund sjungit, skrattat och skämtat. Såsom Don Cesar de Bazane, den liflige, den lättsinnige. men finkånslige, den qvicke men patetiske, den tappre, den ädelmodige, den ömme Don Cesar de Bazano har hr Stjernström i en enda karakter fraroställt alla skiftningarna i sitt rika dramatiska skaplynne. Hans kupletter afbrytas en gång af en obeveklig röst, som påminner honom om den stundande affärden; den muntre sångarens ansigte fördystras för ett par ögonblick, men med våldsamt tillkämpad fattning ropar han hastigt: Tredje versen! Mången har med tårar i ögonen lyssnat till denna tredje vers — den sista. Hr Stjernström kunde aldrig ha valt någo! lämpligare stycke till afsked än det föreva rande. Don Cesar, det är Stjernström : sjelf Ingen annan skulle kunna så graciöst svänga sig på klacken, ingen annan så väl framsäga dessa qvicka repartier, af hvilka stycket ö verflödar. . Don Cesar de Bazano är ena gammal bekant vi ha sett denna pjes både på svenska och franska; men aldrig har publiken så lifligt som i går senterat handlingens raska gång, dialogens fina vändningar. För en så uppmärksam publik som gårdagens måste det vara eit nöjt att uppträda; också gick spelet med en utmärkt ensemble. Herr Torsslow var den intrigante don Jos de Santarem; mamsell Lind mark speite Maritan?. Efter Don Cesar förekommo Metamorpho serna, en framställning af några af de karak: terer i hvilka herr Stjernström på sednare ti den uppträdt. Här såg man till en början er vålnad af Napoieon på S:t Helenas klippa; si trippade dea glada själen herr Dardanell öfves teatern; så fick man se den gamla aktriser