Aftonbladet – 20 september 1850, sida 3

RATTEGÅNGSoca POLISSAKER. Sedan militärförfattningssåmlingens utgifvande blifvit afbrutet, har hr kapten Stjernsvärd ipstämt Kongl. Maj:t och kronan med anspråk på ersättning för den förlust, som härigenom honom tillskyndats. Å kärande sidan uppträdde notarien Tempelman och å kronans advokatfiskal Lindberg, hvilken mottog stämningen med bilagor för att deröfver yttra sig efter 44 dagar, då vi återkomma till detta mål. — En sidenväfverska hade i Maj 4848 födt ett barna med en maschinist vid namn Svan. Hon påstår, att ban lofvat henne äktenskap, men sedan rest sin kos, utan att fråga efter hvarken henne eller barnet. Då hon nu derföre utverkat stämning på honom, under påstående, att han måtte åläggas antingen genast utbetala i ett för allt 460 rdr bko eller, tills barnet blifver 45 år, bidraga till dess uppfostran med 4 rdr bko i veckan, förklarade ; Svan, att han till hösten skulle gifta sig med en annan qvinna och ville mottaga barnet till vård hos sig. Härpå ville flickan likväl icke ingå, utan afstod från underbåll för framtiden åt barnet, men begärde att få ersättning af fadren för tiden från: barnets födelse till närvarande. Då Svan erbjöd sig att betala 924 skilling för veckan, ålade dock rätten honom, med skäligt afseende derpå att modren också skulle bidraga till barnets underhåll, att till henne utgifva ersättning för barnets underhåll till närvarande med 40 sk. bko för veckan. — Poliskommissarien Norberg hade gjort armälar derom i poliskaromaren, att då han natten till der 43 dennes begärt biträde för en sjuk mansperson på br Remströms fältskärsstuga vid Hornsgatan, hade han der blifvit bemött med otidighet af badareeleven Wickman, som äfven en lång stund vägrat att öpppa porten; i anledning hvaraf Wickman ålades at: till påföljande dagen inställa sig i poliskammaren. Först i deg inställde sig denne, på förnyad kallelse;. hvarunder det blifvit upplyst att han hette Ekengren, men vid omnämnde tillfälle uppgifvit oriktigt namn. Kommissarien Norberg berättade nu förloppet sålunda, att då han nyssnämnde natt kl. 11—412 passerat förbi Ramströms fältskärsstuga, hade flere personer stått utanför densamma och haft en sjuk mansperson emellan sig, som de uppgifvit vara åkardräng, samt bultat på för att blifva insläpte. Då ingen öppnade, bultade äfven Norberg på, dervid badareleven Ekengren inifrån mevade att det ej var så brådtom, hvarefter åter en lång stund förflöt. Slutligen tillkännagaf Norberg sig vara poliskommissarie, samt fordrade att skyndsamt blifva insläppt, då en sjuk person nödvändigt behöfde snart biträde. Efter ännu ytterligare dröjsmål, och sedan Ekengren svarat på den sednare uppmaningen: Det g—r jag i; jag lyder ej under polisen, utan endast under sundhetskollegium, hade porten ändtligen blifvit öppnad och den sjuke införd. Då nu Ekengren, på kommissarien Norbergs uppmaning, Vägrade att vidtaga någon åtgärd med den sjuke, under förmenande att det icke behöfdes, och icke heller ville tillkalla sin principal, mås:e några tillkomna patrullkarlar uppgå till hr Ramström och underrätta koönom om förhållandet, som vid sin nedkomst på fältskärsstugan förklarade en åderlåtning högst nödvärdig på den sjuke, hvilken äfven genast skedde; — Kommissarien Norberg hade i dag tvenne vittnen närvarande, som kunde intyga förhållandet; men förklarade tillika, att han ej för sin del brydde sig om denna ssk, men endest önskade tförekomma att dylikt skulle hända för framtiden; då det ofta vore oundgängligt nödvändigt att ett skyndsamt biträde lemnsdes sjuka från fältskärsstugorna. Dessutom vore det kommissarien serskildt bekant, att eleven Ekengren ofta vore uppstudsig emot folk då hans biträde behöfdes, och äfven en gårg varit de: mot doktor Blachet. Eleven Ekengren besired att han varit ohöflig eller låtit undfalla sig några förnärmande yttranden, samt påstod att ban öppnat porten så snart han rått kläda sig. De tillkallade vittnena deremot bestyrkte kommissarien Norbergs angifvelse, och sade dessutom att man fått bulta på porten en lång stund förgäfves, redan innan kommissariens ankomst till stället.