Aftonbladet – 20 september 1850, sida 2

ARON (ASKER MEDURS parkumslångbyxor på det förfärligaste sätt blifvit sönderslitna. God dam! ropade sir George, i det han bastigt reste sig upp. Ni har säkrare hand än jag,:sade ban; men ert ovmbedda ädelmod är en förolämpning. Jag förblifver er upprättelse skyldig. -Men, för fan, hur skall jag midt på ljusa dagen komma genom staden med mina söndriga anexpressibles?, tillade han i komisk förlägenhet, unde; det han ryckte i trasorna. Fortunatus skrattade högt. Kom utan fruktan, sir. Invånarne, som vwi sett, älska detta slags klädespersedlar med: passion. Ni finner dessutom en skräddare, jag en fältskär, och begge skola drägligt hoplappa oss. Sir lb mumlade engelsmannen förtretad och gömde pi stolerna. Hellre ett ärofulit sår på kroppen, än sådana slarfvor kring benen! Man låter sig helire beklagas ett helt år, än utskrattas en timma.n Emellertid var ingenting att göra i Judasskogen. Sir George följde, så snart de kommo till staden, sin godlyute motståndares visa råd, och ingen anade om aftonen på skeppet hvad som hade förefallit emellan dem. VI. BREF. Den andra dagens morgonrodnad fann Austria åter, långt från Corcyra, ute på hafvets gränslösa öken. Skeppet flög för fulla segel, genom de joniska vattnen mot Calabriens kuster, hverest konung Josaf Napoleon, un derstödd af sin kejserlige broders bajonetter, sökte kufva de vilda Celibresarne, hvilka bofvet i Palermo ständigt uppmunirade till nya strider. Mot söder höjde sig redan i fjerran S:ta Maria de Leucas udde och den yttersta spetsen af haifön Otranto. Frin vester framilade en fregatt, som gaf Ausiria signal att dreja bi, men som lika hastigt afstod derifrån då den igenkänat far!ygets flagg och namn Lorenzo Bosich tycktes icke genast ha märkt elier förstit ignalen. Han dröjde, och väckte således de misstrogna Britternas misstanka: signalen att dreja bi upprepades i samma ögonblick som Austria ville segla vidare. Då affyrade fregatten ett skott. En kanonkula flög genom trie